Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ingrid Runsten: ”Jakten på den perfekta publikdragaren”

Varför skulle Isabella Lövin ta farväl bara för att språkrörskollegan Gustav Fridolin går?Bild: Maja Suslin/TT
I den svenska eftervalsbubblan pausar politiken och sakfrågor som hade behövt lösas får samla damm. Det utdragna ”vem tar vem-dramat” gör att fokuseringen ökar på politiken som spel och yta. Och på politiker som skådespelare på en scen, på hur skickligt de agerar och på vilken utstrålning de har. Kunskap riskerar att väga allt lättare när en politikers egenskaper värderas.
Men världen behöver kunniga politiker, som förmår att ta till sig fakta. Det har gått några veckor sedan FN:s klimatpanel IPCC presenterade en rapport om vad som kan hända om målet från klimatöverenskommelsen i Paris missas. Om inte uppvärmningen stannar vid 1,5 grader utan istället blir 2 grader eller mer blir följderna mycket allvarliga.
Rapporten borde vara ett uppvaknande inför nästa FN-möte om klimatet, i Katowice i Polen om en månad. Där ska länderna enas om hur Parisavtalet ska bli mer än bara ord, om en regelbok. För drygt en vecka sedan hölls ett förberedande möte i Krakow:
”Blir regelboken för luftig och med för många bakdörrar och öppningar blir det väldigt mycket otydligare om vi kommer att klara ambitionen 1,5 grader", sade Sveriges klimatminister Isabella Lövin (MP) till DN.
Hon är en kunnig miljö- och klimatpolitiker. Och tidigare var hon en kunnig EU-parlamentariker. För drygt tio år sedan skrev hon boken Tyst hav. Jakten på den sista matfisken och var drivande för mer hållbara regler för fisket inom EU. Då samarbetade hon bland annat med moderaternas EU-parlamentariker Christofer Fjellner.
Men när nu Gustav Fridolin har förklarat att han avgår som språkrör i maj 2019 har också Isabella Lövins ställning ifrågasatts. Kunnig, ja visst. Men kan hon locka nya väljare? Är det inte dags för ett nytt ansikte?
Efter ett valresultat på 4,4 procent måste så klart MP göra en kritisk analys. Och det finns de som ifrågasätter om MP över huvud taget ska sitta i en regering igen, om inte MP ska vara ”annorlunda”, ska vara påtryckare. Men med regeringsmakt kommer möjligheten att förändra. Vilket är vad politik handlar om och det som borde vara skälet till att människor blir politiker.
Miljöpartiet har misslyckats med en hel del men MP:s stora förtjänst i regeringsställning har varit just klimatpolitiken. Sverige har fått en brett förankrad klimatlag med ett ambitiöst mål om nettoutsläpp 2045. Och början till en grön skatteväxling. Sverige driver också på i EU och globalt.
Vem som än blir klimatminister i nästa regering har att fortsätta det arbetet.
Men inte ens miljöpartisterna själva verkar riktigt förmå att hålla fast i sin viktigaste fråga. Ifrågasättandet av Isabella Lövin blir ett exempel på en kortsiktig syn på politiker där kunskap blir en andrahandsegenskap i jakten på den perfekta publikdragaren. Och det gäller långt ifrån bara MP.
Opinioner har blivit mer ombytliga, kasten är snabbare, färre är själva engagerade i ett parti. Politiken riskerar att bli ett skådespel där ingen är bättre än den senaste personliga förtroendemätningen.
Men vad händer då med de långsiktiga perspektiven och med att våga hålla fast i en fråga? Om politiker inte förmår finna lösningar på komplicerade problem, som klimatförändringarna, urholkas förtroendet för politikens möjligheter.
Gå till toppen