Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Signerat

Mats Skogkär: En domstol på villovägar.

Europadomstolen för mänskliga rättigheter sammanträder.Bild: Jean-Francois Badias
Ska det vara straffbart att beskriva islams profet Muhammed som pedofil?
Ja, anser Europadomstolen för mänskliga rättigheter.
Att framställa någon eller något som är föremål för religiös tillbedjan på ett "provokativt sätt" så att det "sårar känslorna" hos de troende "kan uppfattas som ett illasinnat angrepp på den anda av tolerans" som utgör en av grunderna för ett demokratiskt samhälle, anser rätten.
För religiösa fundamentalister, förtryckarregimer som den i Iran eller det saudiska kungahuset, torde domstolens utslag ses som uppmuntrande och användbart. De 57 medlemsstaterna i samarbetsorganet OIC, Islamiska konferensen, har länge kampanjat i alla möjliga fora för att kritik av islams religiösa läror ska vara straffbart.
Fru S, som hon kallas av rätten, dömdes 2011 av en domstol i Wien till 480 euro i böter för att vid föreläsningar arrangerade av det österrikiska Frihetspartiet ha uttalat sig "nedsättande om religiös lära".
Brottet bestod i uttalanden hon gjorde i samband med två föreläsningar om islam: att Muhammed "tyckte om att göra det med barn" och "en 56-åring och en sexåring? Vad kallar vi det annat än pedofili?".
Till saken hör att Muhammed, enligt traditionell historieskrivning, gifte sig med Aisha, som blev hans tredje hustru, när hon var sex år, varpå äktenskapet som det brukar heta fullbordades – genom samlag får man förmoda – tre år senare, när flickan var nio.
Det som var normalt – eller åtminstone allt annat än ovanligt där och då – exempelvis barnbrudar, ses idag närmast som sjukt och är dessutom kriminaliserat i större delen av världen. Men det är i regel vare sig rimligt eller meningsfullt att döma och bedöma människor som levde på 600-talet efter dagens moral, seder, bruk och lagar.
Att beskriva Muhammed som pedofil är därför knappast varken sant eller relevant. Det är dock inte samma sak som att det bör vara straffbart, alldeles oavsett om människor upprörs.
Grundproblemet är att Österrike har en hädelselag, paragraf 188 i brottsbalken. Enligt denna är handlingar straffbara om det är "sannolikt" att de kan "väcka berättigad vrede", om de utgör ett "offentligt uttryck för ringaktning" eller innebär en "förolämpning" av religiösa figurer, föremål, trossatser, sedvänjor, institutioner eller samfund.
För en utomstående betraktare ser det ut att finnas gott om gummi i den paragrafen.
Den misstanken stärks av att samma lagrum åberopades 2010 när en 63-årig man dömdes för att ha joddlat medan han klippte gräset. Mannens granne tog anstöt och hävdade att joddlandet i själva verket var ett sätt att imitera och håna det muslimska böneutropet.
Det är svårt att betrakta Europadomstolens utslag som annat än ett slags allmän acceptans av hädelselagar. Europadomstolen instämmer dessutom i allt väsentligt i de långtgående resonemang som de österrikiska domstolarna fört under processens gång. Därmed blir avgörandet också ett godkännande av hur de nationella domstolarna, utifrån denna hädelselag, gjort avvägningen mellan yttrandefrihet och religionsfrihet.
Det är illa, ett bakslag för yttrandefriheten och en seger för bakåtsträvande religiösa krafter.
Men allt är inte mörker. Vid en folkomröstning i fredags beslöt irländarna med klar majoritet – 65 procent av rösterna – att avskaffa landets hädelselag.
Dublin visar vägen.
Gå till toppen