Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

De bortglömda döda på Sankt Lars ges en egen utställning

De dödas namn uppenbaras till slut. Och människorna som begravdes anonymt på Sankt Lars kyrkogård ägnas en ceremoni i kyrkan och en utställning.
Denna lördag har konstnären Hannah Sandström vernissage för sin utställning i Helgeandskyrkan. Vid en förbönsgudstjänst nästa helg läses förnamnen på 2 000 begravda personer upp.

Konstnären Hannah Sandström och prästen Angelica Lundberg, som varit mycket engagerad i att presentera utställningen. I bakgrunden syns några av Hannah Sandströms textila verk.Bild: Ingemar D Kristiansen
– Jag ville göra ett slags försoningsgest mot de här människorna, säger Hannah Sandström om sitt "The tulip project".
Sydsvenskan berättade häromdagen om Sankt Lars kyrkogård, där patienter från mentalsjukhuset begravdes åren 1895-1951 — utan namn, med bara varsitt nummer inristat på en metalltulpan på skaft.
Hannah Sandström, som nu bor i Småland men var lundabo under tio år, har sedan 2011 letat i arkiv och tagit fram namnen bakom numren.
Allt började med att hon själv besökte gravplatsen.
– Jag kände att jag vill ge en blomma till var och en av dem som låg där, tulpaner, eftersom stiliserade tulpaner är utsmyckningen vid gravarna.
– Personer i Lund hade berättat om platsen och många kände sig lite rädda för den. Än i dag påverkas många av att de här människorna ligger där ute. De har ju berövats sina namn och placerats utanför de ordinarie kyrkogårdarna, de har inte fått bli inkluderade.
Hannah Sandström berättar att hon själv också hade varit sjuk och nu upplevde en samhörighet med de runt 2 000 personer som fått sin vila på gravplatsen.
– Jag tänkte att om jag lägger 2 000 blommor och här ligger fler personer, då blir ju några utan. Så jag bestämde mig för att ta reda på exakt hur många de är.
– Min lista kanske inte är komplett, kanske har jag missat någon eller så har jag fått med för många namn. Men jag har gjort så gott jag kunnat och listan kan ses som symbolisk.
Det var inte så lätt, länsstyrelsen och andra instanser som Hannah Sandström kontaktade visste inte. Men så fann hon begravningsböckerna på i Arkivcentrum syd, letade upp namn efter namn och fördjupade sig även i annat kring begravningsplatsen.
– Jag var också ganska arg för att de låg där och inte fick vara med, bara för att de haft en typ av sjukdom som inte var lika accepterad som andra sjukdomar. Men med tiden började jag se andra saker, en omsorg som man inte alltid finner idag. Man hade till exempel haft fester med patienterna, kvittona fanns kvar i arkiven.
En rad av namnen, vackert utskrivna, som en del av utställningen.Bild: Angelica Lundberg
Hannah Sandström samlade endast in förnamnen, för de avlidnas och deras anhörigas skull, om de nu kanske inte vill att hela namnen presenteras.
Varje nyårsafton sedan 2011 har hon besökt gravplatsen, lagt blommor och sagt namnen högt.
– Det känns som om det läkt någonting, hos dem som begravts här, i samhället och i mig själv. Nu är de här människorna ju inte anonyma längre, traumat fortsätter inte och andra behöver inte vara lika rädda nu när namnen är kända.
Utställningen innehåller både större textila verk och blomutsmyckade bilder av sidor i begravningsböckerna. Den invigs i kyrkan på lördag klockan 14 och finns kvar att se där till och med nästa helg.
Förbönsgudstjänsten med namnuppläsning hålls den 11 november klockan 15. Gravplatsen ligger inom Helgeands församing och detta blir första gången alla namnen läses upp och blir hörda.
Under allhelgonahelgen, på lördag klockan 15, visas i Helgeandsgården också Mattias Wellander Löfgrens nya film om Sankt Lars, "Där satt ju dårarna".
Gå till toppen