Sambandet mellan klimatförändringar och att människor flyr är snårigt. Forskarna Lina Eklund, Mine Islar och Martin Lemberg-Pedersen påpekar att det ofta finns flera orsaker till att människor flyttar, sällan hänger det bara ihop med dåliga skördar eller höga temperaturer. Olika typer av katastrofer leder också till olika typer av migration, inte bara förflyttningar som varar för alltid. (Aktuella frågor 27/10). Orden kunde lika gärna ha varit våra.

De tre forskarna är kritiska till att vi hävdar (Aktuella frågor 19/10) att 200 miljoner människor tvingas fly på grund av klimatförändringar år 2050. Men som de själva påpekar så är det en siffra flera berörda FN-organ och andra aktörer på området använder. Det är tyvärr också en rimlig prognos. FN:s flyktingorgan UNHCR anger att 21,5 miljoner människor varje år tvingas lämna sina hem på grund av klimatförändringar och extremväder. Det finns inga tecken på att det är en avtagande trend, tvärtom.

Fores uppdaterade studie om klimatflyktingar fokuserar på att klimatet i framtiden kan bli den främsta anledningen till att människor flyr, ofrivillig migration, men också att det sällan är torka eller översvämning i sig, utan deras konsekvenser som brist på arbete eller dåliga skördar som leder till att människor flyttar. Det gör det förstås också svårt att entydigt avgöra hur många klimatflyktingar det finns, och bidrar till att det inte ens finns en internationell, juridiskt vedertagen definition av begreppet klimatflykting.

Men vi går gärna de tre forskarna till mötes när det gäller att det inte är ödesbestämt hur omfattande klimatförändringarna blir. Mycket av Fores arbete går ut just på att visa att de värsta klimatförändringarna ännu går att hejda.

FN:s klimatpanels, IPCC:s, nya rapport visar också att det går att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader jämfört med förindustriell tid, och att det skulle dämpa de negativa effekterna. En ökning till 1,5 grader jämfört med 2 grader minskar höjningen av havsnivån med 0,1 meter. En sådan minskning innebär att 10 miljoner färre människor utsätts för de risker en höjd havsnivå innebär. Att vattennivån kommer att höjas går inte att komma ifrån och det kommer att tvinga miljontals människor att lämna sina hem.

Att människor flyttar ska i många fall inte ses som ett problem som måste lösas, utan som en normal del av det moderna samhället, precis som de tre forskarna understryker.

För ett land som Sverige, med en åldrande befolkning och stort behov av arbetskraft, kan människor som flyttar hit dessutom vara en stor tillgång – något som Fores arbetar mycket med att föra ut. Men det är viktigt att hålla isär det från diskussionen om klimatflyktingar, som är ett dubbelt problem: dels för att många människor tvingas fly, dels för att det beror på att allt större områden ödeläggs under en kortare tid eller för alltid av ett förändrat klimat.

Eklund, Islar och Lemberg-Pedersen verkar vilja tona ner frågan om klimatflyktingar för att många ser en mer restriktiv invandringspolitik som den bästa motåtgärden. Men vi är angelägna om att viktiga frågor inte ska tonas ner av oro för vad konsekvenserna kan bli.

Vi anser också att de politiker som oroar sig för klimatflyktingar bör göra mycket mer för att minska all negativ påverkan på klimatet –och inte stänga gränserna för de flyktingar som klimatförändringarna skapar.

Klimatförändringarna respekterar inga gränser.

Hundra procents enighet är en dålig grund för ett fortsatt samtal. Därför välkomnar vi Eklunds, Islars och Lemberg-Pedersens påpekanden och skulle gärna se många fler röster i gränslandet mellan klimat- och migrationspolitik.

Oskar Adenfelt är tf chef för migration och integration vid tankesmedjan Fores.

Hedvig Heijne är assistent när det gäller migration och integration vid tankesmedjan Fores.

Yasemin Arhan Modéer är vd för mötes- och samhällsaktören Altitude meetings.