Det kommer allt fler larmrapporter om att unga människor mår psykiskt dåligt i Sverige. De unga uppger själva att de har mer psykiska besvär som oro och ångest och de får oftare medicinsk vård för besvären.

Användningen av antidepressiva läkemedel har ökat massivt de senaste tio åren. Enligt Socialstyrelsens läkemedelsregister år 2017 fick 5 procent av 15 – 19-åringarna antidepressiv medicin. Samtidigt har antalet självmord bland unga mellan 15 – 24 år inte minskat under 2000-talet.

Orsakerna till att fler uppger psykiska besvär är komplexa. Det faktum att unga idag är öppnare med sina känslor och har lättare att prata om psykiska besvär kan påverka den ökade rapporteringen. Att det är mindre skamligt att prata om hur man mår är positivt även om majoriteten av unga med psykiska problem fortfarande inte söker hjälp.

Att i perioder känna oro, ångest, rädsla, nedstämdhet, sorg, ensamhet och utanförskap är en del av livet. Dessa ofta obehagliga känslor utgör en sorts hjälp för hur man ska orientera sig. De kan till exempel vara ett stöd för att förstå vad man behöver förändra.

Varje år tar Mind emot 25 000 samtal på Självmordslinjen. Den största gruppen som hör av sig är mellan 15 och 35 år. I princip alla uttrycker att de känner sig ensamma och inte har någon att prata med om sina känslor och livsutmaningar.

Det är avgörande för ungas framtid att de som uttrycker att de mår psykiskt dåligt tas på största allvar och får tillgång till rätt slags hjälp. Därför har vi i Mind tagit fram följande rekommendationer:

• Sjukdomsförklara inte i onödan. Det finns en tendens att söka alla svar hos den som mår dåligt. Det kan leda till att helt normala känsloreaktioner sjukdomsförklaras. I många fall är det istället något i omgivningen som behöver förändras, ibland någonting i hela samhället.

• Ge unga färdigheter som hjälper dem hantera livet. Vuxna bör bidra till att stärka ungas förutsättningar och förmåga till självständighet och kraft att klara av utmaningar. Skolhälsovården, det som idag kallas elevhälsan, behöver stärkas för att bidra till kunskap om hur vi främjar psykisk hälsa.

• Ge bättre vård till utsatta unga. Unga som mår psykiskt dåligt under längre tid behöver få mer stöd och få individanpassad vård snabbt. Fler unga behöver få tillgång till samtalsterapi och inte enbart antidepressiv medicin. Riskgrupper, som unga utan skolbetyg och de med otrygg hemmiljö, måste uppmärksammas.

• Var närvarande som medmänskliga vuxna. De vuxna som möter unga dagligen är särskilt viktiga. Lärare och representanter för elevhälsan är nyckelpersoner som kan upptäcka när en ung person drar sig undan, verkar nedstämd under en längre tid eller är utanför en gemenskap. Att se och agera på dessa riskbeteenden kan rädda liv. Även föräldrar behöver ta ett större ansvar och våga prata med sina barn. Många gånger räcker det att lyssna och att visa att man som vuxen vill förstå. Tillsammans går det oftast hitta en väg ut ur mörkret.

Det senaste året har flera studier gjorts av både Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen för att titta närmare på orsaker och eventuella åtgärder när det gäller utvecklingen av psykisk ohälsa bland barn och unga vuxna. De flesta faktorer som påverkar unga har förbättrats om man ser över en längre tidsperiod. Till exempel är de mindre utsatta för våld, både i hemmet och i samhället. Undantag från den positiva utvecklingen är hur ungdomarna tycker att det är i skolan och den allt mer omfattande arbetslöshet som drabbar unga.

Att klara skolan är en viktig skyddsfaktor för att hantera psykiska påfrestningar. Därför bör alla kunna fullfölja grundskolan, och allra helst gymnasiet. Idag saknar cirka 15 procent av grundskoleeleverna godkända betyg och 30 procent av de elever som avslutade gymnasiet saknade 2015 grundläggande behörighet till högskola.

En annan tänkbar förklaring till psykiska problemhandlar om identitet.Att växa upp i Sverige innebär en mängd valmöjligheter. I en undersökning från Linnéuniversitetet 2016 uppger 72 procent av unga i åldern 18–25 år att det finns en idealbild att leva upp till och av dem upplever åtta av tio stress eller press att nå den.

Något som skiljer unga idag från de som växte upp för ett decennium sedan är att de lever med en smartphone. Den amerikanske forskaren i psykologi Jean Twenge konstaterar att de läser färre böcker, jobbar mindre och lägger mindre tid på att träffa andra människor. Utan att ta ställning till om det har positiva eller negativa effekter är det uppenbart att de villkor som råder på nätet för unga påverkar hur de mår psykiskt.

Samtidigt finns det en rad oroande faktorer på samhällsnivå, som klimatförändringar och en växande politisk extremism, som påverkar oss alla. Unga som ska skapa sig en framtid under dessa villkor kan naturligtvis uppleva en särskilt stor oro.

Men det finns hopp. Unga behöver bli lyssnade på när de uttrycker sina känslor och beskriver sin livssituation. De behöver stöd i att tolka sina upplevelser så att de får kontakt med vården när det behövs och medmänskligt stöd när det behövs. Och de behöver få vara med och utforma sina livsvillkor.

Karin Schulz är generalsekreterare för Mind, en ideell organisation som arbetar för psykisk hälsa.