Idag är det 50 år sedan domkyrkoaktionen i Lund. Martin Lind, som senare blev biskop, är stolt fortfarande över sitt antirasistiska ingripande – som ledde till en dom för förargelseväckande beteende.

Torsdagen den 7 november 1968 besökte en grupp diplomater Lund för att informeras om Lund som turistmål. Bland de inbjudna fanns företrädare för regimen i Sydafrika, där rasåtskillnad praktiserades.

Kyrkornas Världsråd hade vid sin fjärde generalförsamling i Uppsala sommaren 1968 deklarerat att rasism utgör en förnekelse av kristen tro. Nu skulle en rasistregim tas emot i Lunds domkyrka. Några studenter, främst med hemort i den kristna studentrörelsen, reagerade.

Det blev en händelse som lät tala om sig. Studentgruppen genomförde en förbönsgudstjänst samtidigt som diplomaterna skulle guidas i domkyrkan och så fort diplomaterna kom in började studenterna sjunga ”We shall overcome. Black and white together”. Det blev en unison, stark sång som gjorde det omöjligt för turistintendenten att göra sig hörd. Det som hördes var inte turistinformation utan ett budskap om alla människors lika värde. Vid den kommande rättegången fick jag frågan om jag inte förstod att vi störde. Jo, svarade jag, men den som kommer in i kyrkan riskerar alltid att möta kyrkans budskap.

Vi hade kallat ett sakkunnigt vittne, Per Erik Persson, professor i systematisk teologi och Svenska kyrkans delegat vid generalförsamlingen i Uppsala. Han menade att vi tagit fasta på vad som beslöts i Uppsala och ”vad Jesus sa en gång när han uttryckte sig så här: ’Vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.’ De har sett det inte bara som vackra och till intet förpliktande ord utan som ett Guds ord som binder samvetet och driver till handling."

Fem av oss som deltog åtalades och dömdes för förargelseväckande beteende.

Vad betydde aktionen? Sannolikt inte mycket för att ändra apartheidregimen i Sydafrika. Men kanske en del för att påverka opinionen och kyrkorna i vårt land.

I dessa dagar är det åttio år sedan nazisterna inledde Novemberpogromerna med den beryktade kristallnatten. Hundratals judar mördades eller tvingades begå självmord och tiotusentals fördes bort till koncentrationsläger. Kyrkans röst hördes inte. Det är fortfarande aktuellt att markera avstånd från antisemitismen, inte minst i Lund, inte minst för kyrkans folk.

Idéerna från 1968 strök under att individuell hjälp är angelägen men otillräcklig och aktionen i domkyrkan fäste uppmärksamhet på nödvändiga politiska förändringar. Femtio år efteråt är jag stolt över att jag var med.