Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Ett stiligt avsked från Malis gyllene röst

Alla från Ladysmith Black Mambazo till Angelique Kidjo och rapparen MHD finns med när Salif Keita tar ett både stiligt och energiskt farväl.

Salif Keita har hällt mycket energi över "Un autre blanc".Bild: THOMAS DORN

Salif Keita

MALI. Un autre blanc

En annan sorts vit man. Med ett annat slags vithet.
Titeln på Salif Keitas kanske sista album "Un autre blanc" är dubbeltydig. Den bär dessutom ett stråk av sorg och utanförskap.
Den vite mannen har av tradition haft en självpåtagen roll som herre i delar av Afrika. Men albinon Keita från Mali vet alltför väl att man kan vara vit på "fel" sätt och därmed tvärtom hamna längst ned på rangskalan, rentav bli ett villebråd.
Som så många av de största afrikanska artisterna för Salif Keita fram ett humanistiskt budskap, om allas lika värde. Och det som engagerar honom allra mest är att albinos i Afrika ska få samma livsvillkor som alla andra.
Människor med albinism jagas och dödas eftersom det finns en myt om att vissa av deras kroppsdelar äger magiska krafter och bringar lycka – detta trots att de som levande anses föra otur med sig. Keita har startat en internationell organisation, Salif Keita Global Foundation, som arbetar mot vanföreställningarna och förföljelsen.
Själv har han berättat att han som ung stöttes ut ur sin familj. Musiken blev i stället hans trygghet, frihet och sätt att nå andra människor.
Kanske skulle Salif Keita ha haft samma röst och sångstil om han vore svart. Men det är inte svårt att tänka sig att hans uppväxt och hårda erfarenheter kan ha färgat rösten och givit Keita hans alldeles personliga passionerade, genomträngande och vissa stunder nästan desperata klang.
Vid 69 års ålder sjunger han lika övertygande som någonsin. Vilket man inte skulle behöva påpeka, om det inte vore för att Salif Keita annonserat att nya "Un autre blanc" blir hans sista album. Han tänker pensionera sig, inte minst för att livet på turnévägarna sliter för hårt numera.
Detta är i så fall ett avsked med klass, även om här inte hörs några dramatiskt nya grepp. Energi är det däremot gott om, liksom tungt dansanta rytmer, och Salif Keita presenterar sig i första låten "Were were" med ett av sina patenterat själfulla rytanden.
På ”Un autre blanc” finns en rad slagkraftiga, melodistinna låtar och de har fått olika karaktärer. Variationen går igen i den rika och genomarbetade produktionen, där dock som alltid kvinnokören är huvudnumret bakom Salif Keitas stämma och systematiskt bollar fraser med honom.
En annan av Keitas ingrediensfavoriter är gäster. Angelique Kidjo bjöds in för ett eldfängt utbyte i snabba ”Itarafo”, där också fransmannen MHD rappar. Direkt efter kommer den lugna "Diawara fa" med änglasång från nigerianskan Yemi Alade.
Ladysmith Black Mambazo sätter prägel på en låt, och när Alpha Blondy dyker upp i slutspåret handlar det förstås om reggae. Sammantaget är detta ett av Salif Keitas starkaste och mest genomarbetade album.
Gå till toppen