Lilla torgs moderna historia började med att Sparbanken Bikupan på 1960-talet köpte den Ekströmska gården i hörnet mot Larochegatan. På granntomten lät man återuppföra återstoden av Aspegrénska huset, en 1600-talsgård i korsvirke som revs i samband med att man drygt 60 år tidigare uppförde Bikupehuset på Östergatan.

Vid denna tid lanserades också idén att riva den stora saluhallen (från 1903) som täckte nästan hela torgytan. Den gamla miljön skulle återskapas och bevaras, lite som på museum.

När saluhallen "en gång försvinner kan Lilla torg-ensemblen först komma till sin rätt. Då kan här bli en fridens oas: blommor, små träd, ett plaskande springvatten. Man sitter redan i inbillningen (med ryggen åt norr!) på en grönmålad bänk och låter ögat gå på arkitektpromenad runt den öppna platsen, i ett bevarat stycke Malmö med mänskliga proportioner.”

Så skrev Bertil Widerberg i Sydsvenskan 1963. Det var vid den tid då rivningsraseriet pågick som värst runt om i staden. Med Lilla torg-ensemble avsåg han vissa byggnader runt torget, det vill säga de två nämnda husen samt Faxeska huset och Hedmanska gården.

Men hur gick det med miljöreservatet som museet och Bertil Widerberg drömde om. Vad hände?

Torget skulle snart ha alla förutsättningar för att bli ett kulturreservat. Efter verkställd rivning av den gamla saluhallen köpte Malmö stad Hedmanska gården. Med torget som adress fanns nu även konsthantverkare i form av två silversmeder samt flera konstgallerier, Gallerie la Gauvure och Gallerie Leger i förskönings- och planteringsföreningens hus samt Skånes konstförenings Gallerie Loftet i Sparbankens lilla hörnhus.

Vid denna tid låg även Rolli's, stans hetaste skivaffär (vinyl), vid torget. Men mycket hippare än så var det inte.

De närmaste åren präglades av en intensiv debatt rörande biltrafik, gångstråk, planteringar, murar och fontäner. Först i maj 1970, nästan tio år efter den första motionen om att ge torgets ålderdomliga bebyggelse rättvisa, kom det ett beslut rörande torgets utformning. Sommaren samma år restes elektrifierade gasljusstolpar och kullerstenarna lades ut. En telefonkiosk med pickelhuva och en brunn stod på tur att komma på plats. Under hösten renoverades Hedmanska gården.

Fanns det inga krogar på torget vid denna tid? Jodå, det fanns en gammal trött ölhall i hörnet mot Mäster Johansgatan. Lokalen, som när huset var nytt rymde ett så kallat automatkafé, hade någon gång på 1920-talet tagits över av kommunalägda Malmö Kafé AB i syfte att på ideell basis erbjuda "ölgubbarna" en värmestuga och pilsner till rimliga priser och framförallt under kontrollerade former.

Tiderna förändrades. Den gamla ölstugan förvandlades i november 1969 till en fransk bistro med en brittisk pub med ett mer intimt sidorum med franska tapeter, kallat "amorinrum" och ett italienskt "prima vera-rum". Menyns genomgående tema var europeisk husmanskost – ungersk, polsk, tysk, spansk och så vidare. Det fanns planer även på en uteservering, något ytterst ovanligt vid denna tid.

Efter en namntävling kom krogen att heta Chroug Lilla torg och en fin skylt kom upp på fasaden. Men den nya, internationella menyn tycks ha slagit slint. Något år in på 1970-talet förvandlades lokalen till en pizzeria, den andra i Malmö.

Ganska snart fick pizzerian på Lilla torg sällskap av en creperia vid den östra sidan av torget. Crêperi Gourmet öppnades av ägarna till Malmös första pizzeria, Napoli på Storgatan – idag Perssons kök & bar.

Men trots att både pizza och crêpes låg rätt i tiden råder det ingen tvekan om att torget hade hamnat i en tydlig identitetskris. "Lilla torg i Malmö är trist och tråkigt", stod det att läsa i Kvällsposten vintern 1971. Kommunen svarade med att placera en dansbana för folkdans på torget.

Men, konstaterade föreningen Lilla torg i Sydsvenskan 1975, "Lilla torg har ännu inte funnit sin uppgift". Och till Kvällsposten säger affärsidkaren Ingeborg Borgström: "Det här ska vara ett levande torg, inte något museum!".

Som ett svar på tristessen öppnar Café Dockhuset på den västra sidan av torget. För kaffe, kakor och gräddbakelser ansvarar Ulla och Carl-Bertil Widell. Och sommaren därpå skulle en fruktmarknad ge nytt liv åt torget.

Sommaren 1976 fanns det nio uteserveringar i centrala Malmö, fem av dem med rätt att servera vin. På Lilla torg fanns tre mindre uteserveringar. Till pizzan och crêpen kunde man få en öl eller ett glas vin, men på Dockhuset var kaffe den starkaste drycken som serverades.

På 1980-talet började saker och ting röra på sig. Inredningsarkitekten Märta och projektledaren Torsten Bergström presenterade sina planer på att öppna en toppmodern saluhall i Esseltes gamla tryckeribyggnad vid Lilla torg, med 25 stånd, butiker och restauranger. Förebilden var gamla tiders saluhallar och inspirationen, att inrätta ett mattorg i en uttjänt industribyggnad, hade hämtats från USA.

I ungefär samma veva stängde Heimers anrika järnhandel. In i lokalen, som numera rymmer Folk å Rock, kom istället jeansbutiken Gul & Blå vars neonskyltar stack ut på ett sätt som störde korsvirkesidyllen. Störde gjorde även den allt med intensiva busstrafik som gick mellan Stortorget och Gustav Adolfs torg, via Lilla torg och Engelbrektsgatan.

På tidiga 1990-talet såldes Sparbankens lokaler (Ekströmska gården och Aspegrénska huset) för rekordsumman 10 miljoner. Galleri Loftet sades upp och Café Dockhuset hade kontrakt något år till. Tanken var att kontorisera det hela.

Samtidigt engagerade sig frisörerna och bröderna Peter och Tony Rydberg i en Lilla Torg-förening. De tyckte sig se potential till ett Malmöitiskt svar på Montmartre i Paris och Gråbrødretorv i Köpenhamn. På deras önskelista stod kvällsöppna restauranger i Saluhallen, cafébord på hela torget samt öl- och vinrättigheter till två på natten.

— Vi kämpade som sören med olika arrangemang för att få igång torget. Krogarna i saluhallen kånkade varje höst och sen blev det dött, minns Peter Rydberg som på den tiden, tillsammans med sin bror Tony, var innehavare av frisörsalongen R&C.

Förutom krogarna i Saluhallen fanns det på tidiga 1990-talet bara tre restauranger på Lilla torg: Victors, som tagit över Chroug Lilla torg, pizzerian Piccolo Mondo (i hörnet mot Stortorget i Nyströms gamla speceri- och delikatessaffär) och Romans som tog över crêperiet redan 1987.

"Café Dockhuset fick ju slå igen och därmed försvann även dess uteservering. [...] Det visar sig att det är Chroug Lilla torgs nya ägare som har tagit över friluftsruljansen. Inom några dagar öppnar man en servering med lättare rätter, baguetter, vin och öl. [...] Förhoppningsvis kan det inspirera andra att följa efter så att hela torget blir en gigantisk uteservering efter kontinentalt mönster." (Stephan Linnér i Kvällsposten 15 maj 1991.)

Kontinenten kom närmare redan året därpå. Sommaren 1992 arrangerades fotbolls-EM i Sverige. Tre av de tolv matcherna i gruppspelet spelades i Malmö, med landslag från Danmark, England och Frankrike. Det skulle bli fotbollsfest på stan. Man kanske kan säga att Malmöfestivalen hade banat väg för öltält och utomhusaktiviteter. Något överraskande fick Husie IF tillstånd att öppna ett öltält på Stortorget.

På Lilla torg rustade krogarna för att ta emot en invasion av turister och uteätare. Efter ett hastigt beslut stängdes Landbygatan av för motortrafik, på försök. Busstrafiken omdirigerades via Norra Vallgatan och Engelbrektsgatan. Fem restauranger i Saluhallen, B&B, Fågel Fenix, Johan P, Rinaldos och Vinhörnan, fick flytta ut på gatan och anvisades var och en ett utrymme stort nog för 32 stolar med bord. Under fotbollsveckorna utökades alkoholtillstånden att gälla till midnatt.

Den 13 juni 1992 kom bakslaget. Engelska supportrar gick bärsärk på Stortorget och gjorde skäl för sitt huliganrykte. Plaststolar ven i sommarnatten, skyltfönster krossades och kravallpolisen gjorde chock med hästar och hundar.

— När de vita plaststolarna for genom luften på Stortorget stod vi på Lilla torg redo med basebollträn att försvara vårt, minns Peter Rydberg.

Våren 1993 konkurrerade två föreningar om att göra Lilla torg mer attraktivt. Gamla stadens handelsförening som drev på för fler aktiviteter runt torget, samt Lilla torg-föreningen som bestod av torghandlare och konsthantverkare. Den senare oroade sig för en alltför kommersiell prägel under den andres ledning.

Inför Malmöfestivalen 1993 hårdsatsande krogarna på uteserveringar. Nu fanns inte mindre än femton uteserveringar på torget och i gatorna runt omkring. Två konsthantverksmarknader, en på våren och en på hösten, skulle locka ytterligare publik, liksom en julmarknad och midsommarfirande.

Men planerna på en lammfest på torget, med ett serveringstält med plats för 220 besökare och utskänkning under höstmarknaden blev för mycket för kommunen. Besvikelsen var stor.

”Hur i Herrans namn ska vi kunna fortsätta så här, när väl bron till Köpenhamn står färdig?", frågade sig Håkan Orwén, ordföranden för Gamla stadens handelsförening.

Sommaren 1993 hade en spansk restaurang öppnat i före detta Café Dockhusets lokaler i det Aspegrénska kulturhuset och vägg i vägg hade bröderna Toni och Ronnie Pettersson öppnat en sushibar i auktionsfirman Bukowskis gamla lokaler. Konceptet var stilrent och enkelt. Izakaya Koi erbjöd "eleganta rätter under hundralappen". Inredningen av arkitekten Jonas Lindvall kom senare att blir prisbelönt.

Izakaya Koi kom snabbt att bli innekrogen vid Lilla torg. Under fotbolls-VM 1994 hade man satt ut en tjockteve på Kois uteservering där gästerna kunde dricka öl och samtidigt följa det svenska landslagets matcher i USA. En självklarhet i dag men för drygt tjugo år sedan någonting unikt. Sportbaren var ännu ett okänt begrepp.

Denna heta sommar flödande ölen även på Moosehead, Tapas, Steakhouse och Piccolo Mondo. På Viktors hade man till och med grävt ned en ölpipeline som förband baren inomhus med utebaren.

På den vägen var det. Befintliga affärslokaler fick maka på sig. Fler och andra krogar öppnade på och runt Lilla torg: Någon annanstans, Azteken, Plysch, Indian Side, Norells nr 3, Yasso Bar och Gökboet för att nämna några krogar.

Vintern 1995 byggdes torget om. Uteplatser med trädäck förbjöds och kullersten utmed fasaderna ersattes med platt sten. Gasolvärmare, rökförbud inomhus och global uppvärmning bidrog till att förlänga utesäsongen.

Plötsligt var betydande ekonomiska värden i omlopp. Strax före millennieskiftet satte kommunen ner foten. Krogföreningen – som startade 1998 – välkomnade fler uteställen runt torget men gatukontorets tjänstemän och ansvariga politiker satte stopp för en vidare utvidgning.

Lilla torgs krogförening fortsatte dock att stärka sitt grepp om kroglivet. När Rydbergs frisörsalong blev ledig stannande lokalen inom "familjen". Tre av medlemmarna i krogföreningen (ägarna till Victors, Steak House och Indian Side) öppnade i september 2003 La Grappa. Endast Röda Kran som 2003 öppnade i Romans gamla lokal (idag en skånsk cafékedja med maffiatema) stod utanför gemenskapen.

Året efter blev Lilla torg varumärkesskyddat och föreningen sponsrade ett ungt lovande fotbollslag i Lilla torg FF. Men det kom att visa sig vara svårt att skydda sig mot oväder och skandaler. Hela havet kom att storma.

Bröderna Pettersson sålde Isakaya Koi men för den nya ägaren gick det snett. Hösten 2008 drabbades krogen av indraget tillstånd på grund av skattebrott. Då hade Indian Side redan förlorat tillståndet året innan. Även Victors drabbades av ekonomiska problem. La Grappas tidigare ägare tvingades sälja sedan Indian Side och Victors anklagades för skattefusk.

Steakhouse köpte upp Koi och både Grappa och Victors fick nya ägare. Johan Walterström satsade via Moosehead på Czechpoint i Hedmanska gården (före detta Smaklöken). Det tjeckiska konceptet gick sådär och är idag ersatt av skotska Drumbar. Indian Side har blivit Green Chili.

Sedan dess har läget stabiliserats. Verksamheten rullar på. Succén har blivit etablerad och torget har permanentats som ett av Malmös främsta turistmål.

”Det hade aldrig blivit något utan personer som Bosse Andersson på gatukontoret, stadsträdgårdsmästare Gunnar Ericson och politiker som Emmanuel Morfiadakis, tekniska nämndens ordförande", sade Bengt Hansson på Mello Yello när han summerade utvecklingen på Lilla torg i Sydsvenskan 2012.

Koncept Lilla torg har dessutom spridit sig. Den norra sidan av Möllevångstorget har blivit organiserad på liknande sätt, även om både publik och utbud skiljer sig. Davidshallstorg har under flera års tid genomgått en liknande förändring.

År 1999 fanns cirka 175 uteserveringar i Malmö. Tio år senare cirka 325. Nästa sommar kommer cirka 500 kaféer och restauranger att ansöka och få tillstånd för uteservering. Att jämföra med nio i centrala Malmö 1976.