Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Böcker

En udda far-och-son-skildring

Niklas Qvarnström läser Boris Zetterlunds romandebut.

Bild: Anette Zetterlund

Boris Zetterlund

Kabaré Vemod. Lindelöws.

”Kabaré Vemod” av Malmöbaserade romandebutanten Boris Zetterlund är ingen vanlig far-och-son-skildring. Till att börja med träffar de aldrig varandra. Romanen inleds med en röst som i mystiska kursiverade partier vänder sig till sonen Josef när han är i fyrtioårsåldern, och låter meddela att han kände hans far. En riktig skitstövel, från dåvarande Jugoslavien, som lämnade sin gravida hustru utan att de hunnit mer än att vid ett kort möte avla sonen, och mönstrade på en pråm i utlandet.
Josef själv hamnar sedermera med sin mor i Sverige och Malmö. Det är tidigt sextiotal. Den unge gossen är kärlekskrank redan i mellanstadiet och har svårt att få gehör. Han drar inte jämnt med sin styvfar och flyttar hemifrån tidigt. Har både svårt och inte svårt att anpassa sig, och accepterar att modern inte vill prata om hans biologiske far Ivan. Vem var han?
Det får läsaren veta undan för undan i det parallella spår som berättelserna om honom utgör. Ett hårt liv på sjön. Kvinnor, skildrade som i bästa fall underliga väsen. Barslagsmål. I ett kapitel står ett band på scenen på Keiserkeller i Hamburg; utan att det nämns förstår man att det är Beatles. Tjugofem år senare är kvarteret kulturhistorisk kuriosa som Josef besöker med en av sina flickvänner. Far och sons vägar korsas aldrig, men spåren nuddar ibland vid varandra.
Mystiken kring Ivan tätnar när han blir inblandad i åtminstone två dödsfall, och skakar av sig det som om ingenting hade hänt. Det gör romanen också. Den puttrar på. Ivan går i land. Slår sig ner i Tyskland och öppnar en restaurang med sin nya fru, innan han hunnit få en illegitim dotter. Josef blir äldre, försjunker i sexuella fantasier som resulterar i bitvis ganska pinsam läsning, jobbar som tågvärd och blir sedermera familjefar.
Hans korta tid med modern till de två barnen avhandlas på fjorton ironiskt lakoniska rader, från förälskelse till bitter separation. Det är precist och träffsäkert. Som helhet är romanen dock ganska lapidarisk. En samling historier från de båda horisonterna, vissa mer intressanta än andra.
Gå till toppen