Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Henrik Thorén: Utan politiska beslut kommer det inte att sluta brinna i Kalifornien

En gång var Kalifornien ett paradis för de amerikaner som flydde torkan i Mellanvästern. Men det riskerar att helt gå upp i rök om inte politikerna agerar, skriver Henrik Thorén.

Paradise, Kalifornien.Bild: John Locher
”California is a garden of Eden, a paradise to live in or see!”
Så sjunger folklegendaren Woody Guthrie i sången ”Do re mi” på sin mest berömda samling, ”Dust bowl ballads” från 1940. Sången, och skivan, behandlar den oerhörda katastrof som drabbade den amerikanska mellanvästern på 1930-talet och som brukar kallas för The dust bowl.
Under början av århundradet bedrevs en politik, både federalt och i delstaterna, utformad för att underlätta bosättning av området kring det som brukar kallas The great plains: ett enormt prärieområde som sträcker sig från Texas i söder genom hela centrala USA och upp i Kanada. Nybyggare fick tillgång till federal mark och under kriget uppmuntrades odlandet av i synnerhet vete.
Goda politiska förutsättningar, en bra vetemarknad samt några ovanligt nederbördsrika år gjorde verksamheten lönsam. Många lånade pengar och expanderade. När priserna på vetet sjönk efter krigsslutet svarade man genom att expandera än mer, för att behålla lönsamheten och betala sina lån.
Men under 1930-talet kom så torkan. Bönderna hade då plogat bort de inhemska grässorterna – själva stommen i ett gigantiskt ekosystem. Dessa inhemska sorter, med sina långa rötter, var väl anpassat till klimatet. Utan dem fanns inget längre kvar som kunde binda jorden. Den exponerade jorden blev till ett fint damm som spreds av vinden. Katastrofen var ett faktum. De dammstormar som gett katastrofen sitt namn kvävde boskap och begravde vägar och byar. Dammpelaren kunde vara hundratals meter hög och stormarna vandrade långt. Ibland ända till New York.
Många förlorade allt och miljontals människor drevs på flykt. Inte sällan just till det paradisiska Kalifornien som Guthrie besjunger. 1940 hade runt en kvarts miljon människor anlänt till delstaten. John Steinbecks ”Vredens druvor” är kanske den mest berömda litterära beskrivningen och och även för Steinbecks Tom Joad är det förlovade Kalifornien målet.
Krystin Harvey (t v) tröstar sin dotter Araya Cipollini vid deras nedbrunna hus i Paradise, Kalifornien.Bild: John Locher
Tanken om Kalifornien som ett förlovat land har lång historia, vilket såklart är skälet till att Guthrie leker med tropen. Själva namnet ska enligt en populär teori komma från en bok av Garci Rodríguez de Montalvo, utkommen på 1510-talet. Här berättas om en ö, nära det jordiska paradiset, som kallades just ”California”.
Men nu brinner det i paradiset. Bokstavligen. En synnerligen våldsam och snabbfotad brand utplånade häromdagen en hel stad med 26 000 invånare. Bilderna visar utbrända bilar och hus, monokroma i den vita askan, mot en himmel som går i rött och svart. Det ser ut som efter ett vulkanutbrott. Eller Tolkiens Mordor. Stadens namn: Paradise.
Det är en dyster ironi. Branden är redan den dödligaste och mest destruktiva i delstatens historia och värre lär det bli.
Som i 30-talets dust bowl är situationen i Kalifornien resultatet av en rad samverkande faktorer. Periodvisa bränder och starka vindar, som alltid förekommit, kombineras med nya fenomen. Under ett ökande befolkningstryck har man allt oftare valt att bygga i högriskområden. Det både ökar sannolikheten för att bränder ska uppstå och förvärrar dess konsekvenser. Klimatförändringar gör allting värre och utgör en viktig skillnad mot tidigare erfarenheter. Det ”nya normala” är inte ett statiskt tillstånd men ett rörligt där förutsättningarna ständigt förändras.
Kalifornien ger en bitter försmak av klimatförändringarnas urskillningslösa raseri. Det utgör en påminnelse om problemets komplexitet och dess stora kostnader. Ekonomiskt såväl som i mänskligt lidande räknat. Det borde mana till handling. Men det är svårt att inte tänka att paradiset kanske redan gått förlorat.
Henrik Thorén är doktor i teoretisk filosofi och forskar i i hållbarhetsvetenskap på Helsingfors universitet.
Läs alla artiklar om: Bränderna i Kalifornien
Gå till toppen