Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Farshid Jalalvand: Jordan B Peterson - en reaktionär missionär

Alla tycks raljera över Jordan B Petersons syn på jämlikhet och jämställdhet, men få har noterat vad det egentligen är han predikar: en reaktionär kristen ideologi där religionen är lösningen på allt.

Den kanadensiske psykologiprofessorn Jordan B Peterson.Bild: Lars Pehrson/SvD/TT
Jordan B Petersons värld är mörk. I hans nyöversatta bok ”12 livsregler – ett motgift mot kaos” målar psykologiprofessorn upp en tillvaro där människan ständigt står på randen till kollaps. Boken är ett led i Petersons närmast fanatiska missionerande de senaste åren där han i egenskap av en som hittat ljuset stakar ut vägen för vilsna själars frälsning. För den som avviker väntar det han kallar ”kaoset” – psykisk ohälsa, social utsatthet eller missbruk som kan utmynna i självskadebeteende, mordisk revolt och politisk extremism.
I kölvattnet av hans kontroversiella uttalande kring jämlikhet har en viktig aspekt av Petersons gospel gått mer obemärkt förbi: den reaktionära kristna ideologi han predikar som samhällets räddning i ”nihilistiska” tider. Bibelcitat är generöst utströdda och ingående avhandlade i ”12 livsregler”. Världen beskrivs i dualistiska termer om ”kaoset” och ”ljuset”, utbrett självhat tillskrivs (symboliskt?) fallet från Edens lustgård, och moraliska handlingar monopoliseras till de som tror på Gud. Enda skillnaden från kristen dogm är att helvetet inte placeras till eftervärlden – utan till jorden i form av ”kaoset”.
Petersons bok är en salig röra. Insprängt bland teologiska utläggningar och reaktionär konservatism återfinns en hel del insiktsfull psykologi. I ett rätt klarsynt kapitel om konsten att lyssna på andra refererar Peterson till psykoterapeuten Carl Rogers gyllene regel för lyssnande: ”Varje person får föra sin talan först efter det att han korrekt har upprepat den föregående talarens tankar och uppfattningar på ett sätt som denne är nöjd med.”
Om jag hade fått samtala med Peterson hade jag gärna testat metoden på honom för att diskutera synen på religionens roll i världen. Ungefär så här:
Du, Jordan, menar att västvärldens övergivande av Gud gav upphov till kommunismens och fascismens fasor under 1900-talet. Jag vill påminna dig om att Europa var den enda plats i världen som befann sig i ett tillstånd av ständigt krig sedan Romarrikets fall, långt innan sekulariseringen skedde. Och att de senaste ogudaktiga decennierna varit de fredligaste i människans historia.
Du, Jordan, påstår att kristendomen framlade en revolutionär tillrättavisning av slavägande samhällen. Men varför nämner du inte att de första konvojerna som avgick från Europas kuster på slavjakt seglade under fanor med ”korset tillhörande Jesu Kristi order” och stod därmed i ”förbund med kronan och Gud”, som historikern Peter Frankopan skrivit?
Du, Jordan, anser att kristendomen löste mänsklighetens större problem och därmed gav indirekt upphov till naturvetenskapen, som sökte lösa de kvarvarande materialistiska bekymren. Men varför underlåter du att berätta att bristen på andlig räddning inte stoppade antikens tänkare, så som Aristoteles, Pytagoras, Arkimedes, Theofrastos och Galenos, från att vara utmärkta naturvetare och matematiker för sin tid?
Den selektiva bevisföringen som framförs av Peterson mot den sekulariserade världen är en integral del av idén om den fallna människan som behöver räddas. Men hur kan man göra anspråk på att skingra mörker om man för sina läsare bakom ljuset?
Gå till toppen