Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Åsikter

Läsartext: Vårdpersonalen klagar mycket på usla förhållanden

Ewa Hansson kom till väntrummet vid tre på eftermiddagen. Sedan fick hon vänta i tio timmar utan mat och dryck innan hon fick träffa läkare.Bild: Claudio Bresciani/TT
Med stort igenkännande och uppgivenhet läste jag Lennart Söderbergs reaktion i Sydsvenskan den 2 november.
Den 22 juni i år behövde jag på grund av ett framfall i underlivet uppsöka kvinnoklinikens akutmottagning på Sus i Malmö.
Jag kom dit strax efter klockan 15, blev inskriven och hänvisad till väntrummet, där två patienter väntade. Efter en stund lämnade en av patienterna mottagningen, då hon av sjuksköterska fick veta att ingen läkare fanns tillgänglig. Egendomligt, tänkte jag, men läkare kommer väl i det närmaste. Det kom ingen läkare. Det fylldes emellertid på med nya hjälpsökande hela tiden. Sjuksköterskan rådde vissa att åka hem. Till mig sa hon att jag måste vänta, eftersom jag oundgängligen behövde behandling av min åkomma.
Först klockan 21 anlände vad jag kunde förstå inringd läkare. Vid denna tidpunkt är det även så att alla väntande patienter förs över till gynekologiavdelningen. Jag hade då fått en brits att ligga på och rullades in av samma hjälpsamma sjuksköterska, som enträget bad mig att göra deras arbetsförhållanden publika så att någon kanske skulle förstå.
Jag kom in till läkare klockan 01.45 och hade då väntat utan att kunna få mat och dryck i tio timmar.
Är detta svensk sjukvård 2018? Är det detta som jag i ett fyrtioårigt arbetsliv betalat skatt för? Jag borde naturligtvis ha skaffat mig privat sjukförsäkring, vilket ju till och med vissa fackförbund ger sina anställda.
Det är ju förfärligt att anställda i sjukvården, och det gäller för min del inte enbart denna gång, tar så mycket av sin tid att klaga över och förklara de usla förhållanden som råder, i stället för att vårda de som är sjuka.

Ewa Hansson

Falsterbo
Gå till toppen