Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Tornet: Dockor på flykt i flott animation

Malin Krutmeijer ser filmen om ett läger i Libanon där människor har bott i generationer.
Dockfilmen "Tornet" utspelar sig I flyktinglägret Bourj el Barajne i utkanten av Beirut.Bild: Folkets Bio

Tornet

BIO. ANIMERAT DRAMA. Frankrike/Sverige/Norge (The tower), 2018. Regi: Mats Grorud. Röster: Layla Najjar, Makram Khoury, Naheda Azzam, Mohammad Bakri. Åldersgräns: 11 år. Längd: 1.14.

I flyktinglägret Bourj el Barajne i utkanten av Beirut bor över 20 000 människor. En del är syrier har kommit under kriget, men de flesta är palestinier och har levt där i flera generationer sedan 1948, då staten Israel utropades och de tvingades lämna sina hem.
Animatören och filmskaparen Mats Grorud bodde ett år hos en familj i lägret, och ur den erfarenheten föddes dockfilmen ”Tornet”. Titeln kommer av att husen successivt byggts till på höjden i takt med att befolkningen har vuxit.
Filmen, som har arabiskt tal, kretsar kring 11-åriga Wardi. När två unga pojkar blir skjutna under en demonstration tycker hennes gammelfarfar Sidi att det är dags att hon får lära sig om palestiniernas historia och nationella identitet. Han ger sin egen berättelse, om flykten och etablerandet av Bourj el Baranje.
Wardi pratar vidare med andra släktingar och får höra mer om konflikterna, krigen och lägret.
Filmen är vackert gjord: dockanimationer blandas med tecknade inslag och fotografier på ett fantastiskt flott sätt.
Berättarmässigt är den enklare, och påminner mig dessvärre en del om politisk barn-tv från 70-talet. Här ska informeras om ett folks umbäranden och kamp och figurerna formas och inordnas strikt enligt detta syfte. Det blir lite kantigt och svär mot den själfulla visuella stilen.
Vad som ändå drabbar mig är hur vansinnigt det är att människor lever under sådana omständigheter, så länge. När dagens politiker diskuterar att anlägga stora flyktingläger så långt från Europa som möjligt borde de istället ta varning. Palestinierna har blivit en fattig underklass i Libanon, låsta i generationer i läger som detta. Det är orättvist och destruktivt, och vi ska inte ha några fler läger av den här sorten.
Alla figurer i filmen baseras på verkliga människor. En av dem, kallad duvpojken för att han hade ett duvslag på toppen av ett hus i flyktinglägret, bor numera i Helsingborg.
Gå till toppen