Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ledare: Satsa gärna extra. Men på riktiga jobb.

Starkare draghjälp från arbetsmarknaden blir det knappast.Bild: Jessica Gow/TT
Konjunkturen gör arbetsmarknaden glödhet, visade nya siffror från Arbetsförmedlingen i veckan. Efterfrågan på arbetskraft är nu så hög att arbetsgivare tenderar att sänka kraven på tidigare erfarenhet. Det gör det enklare för yngre personer att få jobb, vilket syns tydligt i statistiken.
Men hur går det med integrationen på arbetsmarknaden?
På den frågan ges inget entydigt svar. Arbetsförmedlingen vill få det till att allt fler nyanlända får jobb, men den bilden håller inte vid närmare granskning. Visst har andelen ökat som jobbar eller studerar 90 dagar efter att de avslutat Arbetsförmedlingens tvååriga program. Men det är inte en större andel än i fjol som har fått jobb utan stöd eller gått vidare till studier.
Skillnaden tycks istället bero på fördubblingen av antalet anställda med så kallade extratjänster. Ungefär 17 000 personer har i dagsläget sådana anställningar.
Det rör sig om en anställningsform i offentliga och ideella verksamheter med 100 procents lönesubvention och därutöver handledarstöd. Med så omfattande insatser finns det minst sagt skäl att se över vad staten egentligen får för pengarna. Enligt en utvärdering från Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, går bara några få procent av dem som haft extratjänster vidare till osubventionerade jobb. Samtidigt varnar Svenskt Näringsliv för att fokus på extratjänster gör att andra viktiga insatser, som matchning och utbildning, nedprioriteras.
Starkare draghjälp från arbetsmarknaden kan ansvariga politiker knappast räkna med. Nästa regering måste därför snarast ta sig an frågan om integrationen på arbetsmarknaden. Nog måste det finnas effektivare sätt att få nyanlända i arbete än att fortsätta storsatsa på dyra extratjänster.
Hur frågan än vänds och vrids går det inte att undgå behovet av fler enkla jobb. Alla i arbetsför ålder med kort utbildningsbakgrund kan inte vidareutbildas till gymnasienivå. Men alla måste ändå få rimliga möjligheter att kunna försörja sig själva.
Fack och arbetsgivare har lanserat modellen med så kallade etableringsanställningar där arbetsgivare betalar cirka 8 000 kronor per månad och staten fyller på upp till kollektivavtalad minimilön. Men även i det fallet blir det en stor statlig insats med oklara utsikter till framtida jobb utan stöd.
Med rätt åtgärder borde fler kunna gå rakt in på den reguljära arbetsmarknaden. En utökning av maxbeloppet för rut-tjänster skulle kunna vara ett första politiskt steg. Och det saknas inte andra möjligheter att stimulera tillväxten av arbetstillfällen med låga förkunskapskrav.
I längden blir det ohållbart att förlita sig på åtgärder med oklar effekt och hög kostnad för staten. Särskilt som efterfrågan på arbetskraft knappast blir högre på sikt.
Hur nästa regering än ser ut behöver den få en ny arbetsmarknadspolitik på plats innan en lågkonjunktur börjar göra sig gällande.
Gå till toppen