Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Ida Ölmedal: Se upp för den charmiga konservatismen

Ida Ölmedal ser Gud göra comeback i samhällsdebatten.

När psykologiprofessorn Jordan B Peterson besökte Sverige hyllades han som en ”klassisk liberal”.Bild: Lars Pehrson/SvD/TT
Borde vi återuppväcka Gud? Behöver samhället religionen – för moralens skull?
Frågan har väckts på två olika håll den senaste tiden – och det har varit spännande att notera hur olika gensvaren blev. Först var det en före detta ordförande i SSU Skåne som sagt att ateism är en omoralisk idé. Det blev en komponent i skandalen kring förbundet.
Någon vecka senare gästades Sverige av den bästsäljande psykologiprofessorn och youtubekändisen Jordan B Peterson. Även han anser att vi har religionen – mer specifikt kristendomen – att tacka för samhällsmoralen. Han mottogs betydligt varmare, och hyllades bland annat som en ”klassisk liberal” på Dagens industris ledarsida.
Det finns förstås skillnader dem emellan, men det får duga som illustration för ett intressant fenomen i samhällsdebatten: Medan det fortfarande är reflexmässigt tabu att vara religiös i politiken, finns det en törst efter religiösa argument. Men de måste smygas in.
Ett tydligt exempel är kyrkohistorikern Joel Halldorfs lysande debattkarriär. Förutom ställningen som husfilosof på Expressens kultursida anlitas han numera flitigt i medierna som något av en etisk expert på allt ifrån nåd till manlighetens kris.
Men Joel Halldorfs projekt är ideologiskt. Hans texter är en konservativ kritik av det liberala samhället. Eller, mer precist: ett försök att pressa tillbaka den svenska liberalismen till att enbart gälla det politiska systemet, inte att frigöra människor i bredare mening. Staten ska inte tvinga på oss några kollektiva gemenskaper eller levnadsregler, men den ska inte heller påtvinga oss individualism, utan uppmuntra gemenskaper och levnadsregler från andra håll. Mer specifikt talar Joel Halldorf om religionen och de religiösa samfunden.
I sin nya bok ”Gud: återkomsten” målar Joel Halldorf upp en bild av liberalismen som en ”tom” ideologi, ”till sin natur värdeneutral”. Mot detta ställer han de religiösa gemenskapernas kraft att skapa moraliska mirakel – från katolikerna i motståndsrörelsen Vita rosen till dagens flyktinghjälp i kyrkorna.
Jag läser Joel Halldorfs bok eftersom jag, precis som han, ser en längtan efter små gemenskaper. Jag oroas också, precis som han, av att allt fler använder denna längtan som ett argument för nationalism – en konstruerad gemenskap som tvingas på människor ovanifrån. En del av hans angreppssätt är sympatiska och användbara – som att vi bör behandla religionen som vi behandlar andra värdesystem – kritisera, bemöta, debattera.
Men det stämmer inte att liberalismen är en ideologi utan moral. I själva verket byggde flera av de tidiga liberala tänkarna sina teorier på moraliska grundvalar. Ta till exempel John Stuart Mill, ofta kallad liberalismens fader. Han var utilitarist. Hans skadeprincip – som går ut på att man ska vara fri att handla som man vill så länge man inte skadar andra – är grundad i tron att varje enskild fattar bäst beslut om sig själv. Det är en pragmatisk slutsats utifrån en klok syn på människan: som rationell och välvillig men oskicklig på att förutse andras behov och preferenser.
En sådan liberalism utesluter inte solidaritet och gemenskap, som Joel Halldorf skriver. Men den ställer följdfrågor: Jämlikt eller ojämlikt beroende? Självvald eller påtvingad gemenskap? Vem i denna gemenskap har makten att bestämma normer och regler, och vet den verkligen vad som är bäst för andra?
Och ja, det innebär att den ibland blir vissa av de religiösa gemenskapernas motståndare. Det är inte av godo när barn stängs in med sina föräldrars trosuppfattningar i religiösa friskolor, eller när religiösa normer hindrar människor från att leva ut sin sexualitet.
Vi börjar bli vana att bemöta den konservatism som vill låta staten göra ingrepp i människors religionsfrihet – den som kallar på förbud mot böneutrop och slöja, till exempel. Men det betyder inte att vi ska ansluta oss till detta, charmigare läger, som i praktiken också lätt blir konservativt: det som bortser från vårt gemensamma ansvar att stävja religiöst förtryck i fickor i samhället.
Liberalerna måste sluta låta sig imponeras, och formulera sina egna principer.
Läs alla artiklar om: Religionens återkomst
Gå till toppen