Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Bilen behövs. För nytta och nöje.

Bilen lär leva länge än. I Göteborg i september presenterade Volvo sin nya konceptbil 360c, eldriven och utan mänsklig förare.Bild: Björn Larsson Rosvall
Att få resa fritt inom Sverige var förr ingen självklarhet. Den som tillhörde adeln, kyrkan eller hade tillstånd att bedriva handel kunde få resa, men den som före 1860 ertappades med att resa utan inrikes respass kunde dömas för lösdriveri och sättas på fästning.
Uppgiften finns med i Ständigt på väg – om bilismens förutsättningar och framtid (Svensk Tidskrift), en debattbok av Kalle Bäck och Anders Ydstedt, båda knutna till expertrådet vid KAK, Kungliga automobilklubben.
Det är en bok med fakta och funderingar som kan få människor att ompröva invanda föreställningar om bilen och resandet. Som vad bilen har betytt – och fortfarande betyder – för friheten och jämlikheten.
Det finns åtskilliga beskrivningar av bilens betydelse. Tänk på Bruce Springsteens alla hyllningar till denna frihetsmaskin. Eller bioaktuella Queen med sin låt I'm In Love With My Car, en bilens lovsång. Eller tidigare statsministern Göran Perssons (S) ord om hur bilen vidgade horisonten för miljontals svenskar, likt de Vingåkersbor som plötsligt fick chansen att åka på semester till Västkusten.
Bilens betydelse kan avläsas på bilägarnas betalningsvilja. Hur mycket pengar är den bilkörande familjen inte beredd att lägga på bränslet, skatten, servicen, reparationerna, försäkringen, parkeringen och andra avgifter.
Boken Ständigt på väg är nyttig inte minst för dem som är kvar i en föråldrad debatt. Kanske de som fortfarande lever med en tro på att Sverige nått en ”Peak Car”, att bilismen nått vägs ände. Kanske de som sitter fast i bilens delvis ”gamla” nackdelar.
Nog är det tänkvärt vad ny teknik och tuffare klimatanpassning kan göra.
Inte bara minskar bilars utsläpp år för år. Elbilarna är på frammarsch, där problemet snarast är en avsaknad av buller. Utvecklingen mot självkörande fordon kan innebära en revolution för de dödstal i trafiken som ett målmedvetet säkerhetsarbete redan gjort rekordlåga i Sverige. Här är potentialen enorm.
Frågan är om politiken hänger med i svängarna.
Författarna lyfter fram en rad frågeställningar där politikerna är ute på hal is. Där stat och kommuner verkar vara emot bilen som sådan, inte de störningar bilen orsakar. ”Detta blir allt tydligare nu när bilen håller på att bli helt tyst, säker och utsläppsfri”, skriver Ydstedt och Bäck.
Kommun efter kommun agerar för att gynna andra trafikslag framför bilen – gång, cykel och kollektivtrafik. På många sätt är det klokt tänkt, inte minst för att städer bör byggas utifrån människan – inte utifrån bilen eller parkeringshuset. Samtidigt gör författarna rätt som betonar att det offentliga inte får sluta bygga en bättre infrastruktur också för bilen. Som i fallet med livsfarliga E6 genom Skåne.
I ett avseende underskattar författarna snarast bilens möjligheter – den ”delade mobiliteten”, alltså bilpoolerna. Fler borde i framtiden kunna utnyttja bilens alla fördelar. Till en lägre kostnad.
I november 2017 fanns 4 864 359 personbilar i svensk trafik. De rullar för nytta och nöje. För frihet och jämlikhet.
Gå till toppen