Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Den svenska modellen är hotad. Och nu på riktigt.

Jean-Claude Juncker och Stefan Löfven vid toppmötet i Göteborg i fjol.Bild: Jonas Ekströmer/TT
Gång på gång har Socialdemokraterna varnat. Den svenska modellen har sagts stå på spel utan arbetarepartiet som dess försvarare vid makten. Men när ett konkret hot nu faktiskt tornar upp sig, så är det till följd av en socialdemokratisk statsminister.
Stefan Löfven ville väl med sitt EU-initiativ i november i fjol som lade grunden till unionens sociala pelare. Vid ett toppmöte i Göteborg undertecknades en deklaration med ökade sociala rättigheter för medlemsländernas arbetstagare. Det gjordes för att ta tag i den ekonomiska krisens sociala konsekvenser, förklarade Löfven tillsammans med EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker. Den förre betonade också att det inte var några tvingande regler, utan bara ett sätt att få upp frågorna lite högre på dagordningen.
Det saknades inte varnande ord. Åtskilliga politiker och debattörer framhöll det olämpliga i att föra fler arbetsmarknadsfrågor till EU-nivå. I förlängningen kan det hota den svenska modellen med fria förhandlingar mellan fack och arbetsgivare.
Men från statsministern möttes detta bara av hån. I SVT (16/11 -17) kallade han varningen för "en skröna som passar dem som egentligen inte vill prata om sociala villkor".
Sannolikt anade han faktiskt inte vartåt utvecklingen var på väg. För inte kan väl förre fackförbundsbasen Löfven medvetet ha satt stenen i rullning? EU-kommissionen är hur som helst sällan avvisande inför utsikter till ökad överstatlighet inom unionen.
När Juncker höll sitt årliga tal i EU-parlamentet i september rådde det ingen tvekan om målet:
"Låt oss omsätta föresatserna från toppmötet i Göteborg till bindande lagstiftning."
Sedan dess har det tagits ytterligare ett konkret steg i den riktningen. I förra veckan röstade EU-parlamentet igenom arbetsvillkorsdirektivet. Blir det bindande lag inom EU innebär det slutet för Sveriges arbetsmarknadsmodell.
Det vore djupt beklagligt med en utveckling där EU-lagstiftning påverkar innehållet i svenska kollektivavtal och EU-domstolen får tolkningsrätt i arbetsmarknadsfrågor. Svenska EU-parlamentariker, inklusive socialdemokrater, röstade emot. Likväl antogs direktivet med bred majoritet.
"Det är ironiskt att det blev en socialdemokratisk statsminister och socialdemokraterna som begravde den svenska modellen", säger EU-parlamentarikern Jasenko Selimovic (L) i en presskommentar.
Lyckligtvis är sista ordet ännu inte sagt. Frågan måste behandlas i en slutomgång med kommissionen och ministerrådet. Men det är ett svårt spel som väntar för Sverige eftersom de tänkta reglerna skulle innebära förbättringar i många andra EU-länder.
Nu krävs gemensamt svenskt motstånd över partigränserna och i samråd med arbetsmarknadens parter. Det kan handla om alltifrån försök att stoppa lagstiftningsplanerna till krav på någon form av svenskt undantag. Sverige bör hävda den så kallade subsidiaritetsprincipen, enligt vilken beslut ska fattas så nära medborgarna som möjligt.
Vissa överstatliga inslag är nödvändiga i EU för harmonisering mellan medlemsländerna. Så även på arbetsmarknadsområdet, där det annars finns risk för osund konkurrens med dumpning av löner och villkor. Men det är stor skillnad mellan att enas om vissa gemensamma grunderoch att börja reglera i detalj vad som ska gälla.
Sverige har inga skäl att sänka de sociala ambitionerna på arbetsmarknadsområdet. Ordningen med fria förhandlingar mellan fack och arbetsgivare tjänar alltjämt landet väl. Den är värd att ta kamp för, även om motståndet ser ut att bli tufft inom EU.
Socialdemokraternas initiativ till den sociala pelaren tog uppenbart en annan vändning än partiet avsåg vid toppmötet i fjol. Men när hotet mot den svenska modellen nu faktiskt har blivit konkret råder åtminstone bred enighet om att den måste försvaras.
Gå till toppen