Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Olegs barndom: Barn i krigets skugga

"Simon Lereng Wilmont får tillgång till de mest känsliga ögonblick i relationen mellan den uppväxande pojken och hans allt mer bekymrade mormor som i det längsta försöker dölja sitt förhöjda blodtryck orsakat av den ständigt stressade situationen men kriget inpå knuten". Annika Gustafsson ser en dokumentär om en pojke i Ukraina.

Danske filmaren Simon Lereng Wilmont har följt Oleg som bor i Ukraina nära krigszonen.Bild: FOLKETS BIO

Olegs barndom

Danmark/Sverige (The distant barking of dogs), 2018. Regi: Simon Lereng Wilmont. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.30.

Danske Simon Lereng Wilmonts skildring av tioårige Oleg i en liten by i Donbasområdet i östra Ukraina nära krigszonen är ett utmärkt exempel på den skandinaviska dokumentärfilmens höga kvalitet. Få filmer har med rätta fått en sådan mängd priser det senaste året på festivaler runt om i världen.
Lereng Wilmont tillbringade lång tid tillsammans med Oleg och hans oändligt älskande mormoder och fick deras förtroende. Filmaren använder den klassiska flugan-på-väggen metoden och är nära dem i sitt filmande, där han själv svarar för både foto och ljud. Lereng Wilmont får tillgång till de mest känsliga ögonblick i relationen mellan den uppväxande pojken och hans allt mer bekymrade mormor som i det längsta försöker dölja sitt förhöjda blodtryck orsakat av den ständigt stressade situationen men kriget inpå knuten. Blickar, kropprörelser säger allt om deras ömtåliga kärleksfulla relation.
Vad innebär det att växa upp, särskilt i den känsliga förpubertala åldern, då föräldrarna är borta? Mamman är död och fadern nämns aldrig.
Det är filmens grundfråga och Lereng Wilmont kan självklart inte ge ett uttömande svar. Men han låter oss se barnens rädsla och hur en äldre grannpojke med tillgång till upphittade granater och fascination för explosioner influerar och imponerar på Oleg och hans några år yngre kusin Jarik. I likhet med andra filmer om barn i krigssituationer finns här också en underliggande kritik av den traditionella mansrollen.
Porträttet av Olegs vithåriga, vackra mormor är en kärleksskildring av sällan skådat slag. Hon finns där med sitt självklara förnuft medan exempelvis Jariks mamma har en delvis annan syn på hur man tar sig fram i den komplicerade tillvaron.
Den genomarbetade strukturen och rytmen i ”Olegs barndom” leder fram till ett slut där den oundvikliga frågan måste ställas – den om hur våldet förs vidare.
Vid visningen på Panora i Malmö 27 november är regissören Simon Lereng Wilmont på plats och svarar på publikens frågor.
Gå till toppen