Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Läsartext: De rikaste behöver intressera sig för rättvisare ekonomisk fördelning

Ge istället alla medborgare en lägsta ekonomisk grundtrygghet. Då vore det fullt möjligt att minska eller rationalisera bort flertalet av våra svenska myndigheter, skriver Jonas Thornell.Bild: Henrik Holmberg / TT
Under åren som kommunikatör har jag talat per telefon med ett stort antal namnkunniga svenska ekonomiska makthavare. Några har jag även träffat personligen. Det rör sig till exempel om personer som förekommer på årliga publika listor över miljardärer. Flera är storägare på industri- och kapitalmarknaderna. Några få är framgångsrika inom andra områden; artister, elitidrottare och författare. De allra flesta är hursomhelst väldigt förmögna, om inte miljardärer så mångmiljonärer.
Inte sällan klargör extremt rika män och kvinnor att de genom olika engagemang bidrar till en bättre värld - vad de nu lägger för innebörd i det? Förmögna personer gör ofta gällande att de stödjer vetenskaplig forskning och annan så kallad samhällsutveckling. Vissa välkända större hjälporganisationer förefaller också vara prioriterade vid donationer. Ibland – men i betydligt mindre omfattning – doneras pengar till ideella ändamål inom kultur. Det egna kontrollbehovet är dock alltid påfallande. Förmögna vill själva styra över sina pengar, de vill veta vad det går till.
Sverige skulle mer än någonsin vara betjänt av nya initiativ där kapitalägare – genom större ekonomiska donationer – bidrog till att reformera Sverige mot ett mer jämlikt samhälle vad beträffar privatekonomi.
Sverige kunde mycket väl vara ett föregångsland där ekonomisk fördelning manifesterade sig i att ingen medborgare levde under en ekonomisk standard motsvarande minst 15 000 kronor netto i månaden. I kölvattnet av ekonomisk trygghet följer nämligen kreativitet och ansvarstagande. Detta leder till någon form av skapande vilket kan omfatta konstnärliga projekt, ideell hjälpverksamhet eller arbete i traditionell mening.
Eftersom miljöhoten och de monetära ojämlikheterna blivit påfallande är det av synnerlig vikt att vi ekonomiska aktivister påverkar rika makthavare så att de donerar mer av sitt kapital. De måste släppa på sina kontrollbehov och utveckla en önskan om att medverka till ekonomisk utjämning.
Först och främst behövs ett banbrytande synsätt på individen och samhället. Istället för att lovsjunga tillväxt, start av nya företag som producerar produkter och tjänster, måste fler kapitalägare i större utsträckning investera i enskilda individer. Genom att skapa förutsättningar för alternativ till traditionellt lönearbete kommer Sverige att åtnjuta vinster i form av bättre folkhälsa samt mindre slitage på miljön. Istället för att vara så fixerade vid att skapa nya jobb och starta fler företag vore det gynnsamt för samhället att låta fler individer åtnjuta det som samhället redan färdigställt: bibliotek, media, kyrkor och idrottsanläggningar m.m.
I näringslivet förekommer lovprisade ledarskap som givit upphov till bästsäljande böcker och föreläsningar i ämnet. De har exempelvis berört värdet av att ge ansvar och inte i alla lägen detaljstyra underordnade chefer. På samma sätt borde denna människosyn implementeras inom områden som utbetalning av arbetslöshetsersättning, försörjningsstöd och sjukpenning. Ge istället alla medborgare en lägsta ekonomisk grundtrygghet! Därmed vore det fullt möjligt att minska eller rationalisera bort flertalet av våra svenska myndigheter. I många fall behöver inte alls individer som uppbär ekonomiskt stöd från samhället alls någon styrning och kontroll från handläggare och tjänstemän på myndigheterna. Detta hämmar istället deras kreativitet och leder snarare till olust att arbeta. Även anslag till kulturverksamheter kunde ske under friare former. Idag hindrar byråkrati och svågerpolitik många frisinnade konstnärssjälar att få tillgång till de stora summor som kontrolleras av stiftelser samt statliga och kommunala inrättningar.
Den som känner sig fri och inte lider av negativ stress och kontroll kommer att ta ansvar.
Bästa sättet att stimulera benägenheten att donera mer pengar vore att en ny modetrend fick spridning, att det blev ”inne” för rika att skänka bort stora belopp till mindre bemedlade. Filantropi istället för nya projekt med mål som tillväxt och full sysselsättning.
På så sätt skulle nya mål om fattigdomsutplåning, bättre psykisk hälsa och miljöförbättringar kunna uppnås omgående.

Jonas Thornell

Fri skribent och kommunikatör
Gå till toppen