Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Anna Nordströms civilisationskritik är smart och snygg

Christine Antaya vilar blicken på textilverk som utforskar vad som egentligen är viktigt, och vad som bara är fernissa.

Bild: Jonatan Jacobson

Anna Nordström

KONST. Happy for no reason, Krets, Malmö, t o m 9/12.

Att återskapa ett bokomslag med titeln ”Time tactics of very succesfull people” genom att klippa ut och sy ihop små rutor av tyg – är det så en väldigt framgångsrik människa skulle använda sin tid? Kanske inte enligt självhjälpslitteraturen. I sina textilverk gestaltar Anna Nordström just detta: vad är meningsfullt, och vad är bara fernissa? Mitt favoritmotiv är en vacker stor snäcka som fungerar som en slags respit av enkelhet, bredvid den har ett krampaktigt leende fångats i brodyr och rummet domineras av ett stort stenansikte som stirrar ut från ett silvrigt lapptäcke. I den senare påminner håret och den tomma blicken om en antik staty men när jag ser att verket heter ”Employee of the month” handlar det plötsligt om kortvarig glans och inte bestående värde.
Det som involverar analogt arbete och långsamhet identifierar jag nu för tiden alltid som terapeutiskt, som om att allt som inte ger den omedelbara tillfredställelsen av ett sms-svar, en like, ett genomfört köp, är ett viktigt korrektiv som läker själen. Nordströms arbete – hon syr visserligen på maskin, men i dessa tider av automatisering får det nästan betraktas som ”för hand” – måste även vara ett sätt för henne att själv bearbeta och vara i världen. Jag tänker att detta gör verken speciella, att det kopplat till textilhantverket finns en känslodimension som kommer från konstnären själv.
Nordströms arbete är en form av civilisationskritik, ett synande av vår livsstil, men som vänder tillbaka och placerar sig själv i det. Att de små tygrutorna agerar som pixlar, och att verken blir tydligare genom mobilkameran är en av flera paradoxer. Konstnären står inte utanför och pekar på samtidens absurditet genom att enbart reproducera dess tomma motton, utan inkluderar sin egen insnärjdhet och ambivalens. Vad är viktigt, vad är bedrägligt? Det är lätt att förföras av blank satin och bjärt syntet, men Nordström låter det aldrig stanna vid det. Det är snyggt, och smart.
Gå till toppen