Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Kvinnofrid är långt borta. Fortfarande.

#metoo-fackeltåg i Göteborg i januari i år.Bild: Thomas Johansson/TT
Drygt var tionde kvinna uppger att hon utsattes för sexualbrott förra året. Bland unga kvinnor, 16–24 år, fler än var tredje.
Det framgår av Nationella trygghetsundersökningen 2018, NTU, som i veckan publicerades av Brottsförebyggande rådet.
Skrämmande siffror.
Och utvecklingen över tid gör inte resultatet mindre oroväckande.
Så gott som samtliga brottstyper i kategorin brott mot enskild som tas upp i undersökningen har ökat över den gångna femårsperioden – utöver sexualbrott även misshandel, hot, personrån och trakasseri.
Men kurvan som pekar tydligast uppåt är sexualbrott.
År 2011 uppgav 2,2 procent av alla kvinnor i åldrarna 16–84 år att de utsatts för sexualbrott, 2015 var det 5,8 procent, året därpå 8,0 procent och förra året 10,7 procent.
Nu är sexualbrott en brottstyp som omfattar allt från lindrigare händelser till verkligt grova våldsbrott. I de två senaste undersökningarna har det därför ställts en specifik fråga om hur många som utsatts för allvarligt sexualbrott – dit räknas händelser som i brottsbalken skulle kunna motsvara försök till eller fullbordat sexuellt övergrepp eller våldtäkt. Andelen kvinnor som uppger att de utsatts för ett eller flera sådana allvarliga sexualbrott har ökat kraftigt, från 1,7 procent 2016 till 2,3 procent i fjol.
Och 2,3 procent motsvarar omkring 100 000 kvinnor.
Låt den siffran, den insikten, sjunka in.
Resultatet av NTU har mötts av invändningar, som att talen inte motsvarar någon verklig ökning av sexualbrotten utan är ett resultat av ökad anmälningsbenägenhet, i sin tur en följd av ökad medvetenhet bland kvinnor om vad som är sexualbrott.
En av Brås seniora utredare beskriver utvecklingen som ett framsteg, ett utslag av empowerment – tidigare har kvinnor helt enkelt inte i samma utsträckning förstått eller vågat berätta att de utsatts för sexualbrott.
När det gäller brott mot person visar NTU att benägenheten att polisanmälaär högst för allvarlig misshandel, 65 procent, och lägst för sexualbrott, 11 procent.
På grund av att Brå i årets undersökning ändrat metod, så har de som uppger att de utsatts för sexualbrott inte fått någon uppföljningsfråga om de också polisanmält detta. Men av förra årets NTU framgår att andelen händelser som uppges vara polisanmälda halverats sedan 2010.
Talet om ökande anmälningsbenägenhet kan inte avfärdas. Dock är det svårt att hitta något i NTU som talar för att den tesen är korrekt, även om en ökad vilja att berätta om utsatthet inte behöver gå hand i hand med en ökad vilja att polisanmäla.
Ökningen av sexualbrott måste tas på största allvar. Av politiker såväl som rättsväsende. Att denna utveckling dessutom sker i ett av världens mest jämställda länder är ägnat att väcka både bestörtning och förundran.
När det i maj är dags för Brå att redovisa resultatet av sitt uppdrag från regeringen att närmare studera utvecklingen av sexualbrott finns förhoppningsvis ett gott underlag för effektiva åtgärder.
Det är hög tid att ta natten – och dagen – tillbaka.
Gå till toppen