Inte den lättaste historien att berätta med musik. Men ändå ett logiskt val för den relativt nya musikteatergruppen som tidigare satt upp Kafkas Förvandlingen.
– Vi har en stark kärlek till musikalgenren, men går inte riktigt igång på det glättiga, spektaklet. Vi vill göra musikal på starka historier, och hitta nya sätt att använda den dramatiska sången, säger Oliver Lindman som är gruppens textförfattare.
Repetitionerna på ”Dödens körkarl” har gått in i slutfasen inför premiären 7 december på Bastionen i Malmö.
Selma Lagerlöf berättade 1912 historien om den sadistiske alkoholisten David Holm, som plågar fru och barn, och samtidigt älskas av den döende slumsystern Edit
I Samsas version är huvudpersonen istället kvinna, Dina. Lika alkoholiserad och elak, men rollbytet laddar berättelsen på ett annat sätt.
– Historien om den våldsamme manlig suputen är gjord ganska ofta. En kvinnlig alkoholist är mycket mer tabu, säger Oliver Lindman.
Lägg till att den kvinnliga huvudpersonen inte förmår älska sina barn och älskas av en empatisk kvinna som verkligen försöker rädda henne från ett eländigt liv.
I andra avseenden är skildringen av Dinas tillvaro också moderniserad, replikskiften och sångtexter tar upp abort, bipolaritet och hiv.
Nu är det ändå en musikal.
I manuset finns en del humoristiska tillägg, som de överkänsliga hypokondrikerna som känner närvaron av dödens körkarl. I ett svängigt nummer klagar de över sin krämpor (”KOL, not cool”) och manar tårfyllt sin omgivning att fortsätta sina liv utan dem.
– Vi behåller de lättillgängliga melodierna, det melodiska, understryker Oliver Lindman.
Jakob Aspenström, som skrivit det mesta av musiken, diskuterar tempo med sångarna i repetitionslokalen på Musikhögskolan. Flera av de medverkande i musikalen går eller har gått där.
Samsas julsaga om körkarlen är mer svenskt svårmod än storögt tindrande. Med ös i musik och sång.
– Tanken är att publiken ska gå ifrån föreställningen med lite blandade känslor, och att uppsättningen kan väcka lite tankar, säger Oliver Lindman.
