Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Aktuella frågor

Debattinlägg: ”Ensamkommande barn och unga hamnar i kläm mellan statens och kommunernas ansvar.”

Utvecklingen går i en annan riktning än vad forskningen visar krävs för att stödja ensamkommande barn och unga. Det skriver Henry Ascher, Åsa Backlund, Titti Mattsson och Christian Munthe, sakkunniga i forskningsöversikten Ensamkommande barn och unga – effekter, erfarenheter och upplevelser.

Afghanska flyktingar på åhörarläktaren i riksdagshuset för att lyssna på en debatt om situationen för ensamkommande barn och ungdomarBild: Claudio Bresciani/TT
Texten har uppdaterats.
Även om antalet nyanlända minskat drastiskt sedan 2015 så lever idag många ensamkommande barn och unga i Sverige. Färska studier visar att över 80 procent upplevt livshotande händelser och att risken för självmord är tiofaldigt ökad. Det handlar alltså om en synnerligen sårbar och utsatt grupp. Det finns därmed ett starkt behov av kunskap om insatser och faktorer som kan stödja dessa barn och unga.
Vi har medverkat som sakkunniga i en systematisk och omfattande forskningsöversikt som presenteras av Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU. Genomgången visar att det saknas kontrollerade effektstudier av stödinsatser för gruppen. Behovet av att stödja forskning om insatsers effekter inom detta område är därför stort. Men det finns svensk och internationell forskning om ensamkommandes egna erfarenheter av faktorer som främjar och hämmar deras sociala integration, psykiska och fysiska hälsa och funktionsförmåga och denna har vi systematiskt granskat och utvärderat.
Tre kategorier av teman framkommer:
1. Grundläggande säkerhet och överlevnad.
Ensamkommande barn och unga har behov av grundläggande säkerhet och trygghet som en bas för övrigt stöd. Osäkerhet om framtiden i kombination med erfarenheter av livshotande händelser, förlust av föräldrastöd och sociala nätverk i en utvecklingsmässigt känslig ålder, leder till avsaknad av grundläggande trygghet, kontroll och säkerhet. Så länge osäkerheten består genomsyrar detta tillvaron på ett sätt som påverkar såväl välbefinnandet, förmågan att hantera vardag och svårigheter, som förutsättningarna för att kunna se en framtid.
2. Svårigheter och möjligheter i vardagen.
Ensamkommande barn och unga befinner sig inte bara i en övergångsfas mellan två olika länder utan också, precis som andra jämnåriga, mellan barndom och vuxenliv. De behöver mycket och engagerat vuxenstöd med positiva förväntningar och vägledning, men också möjligheter till inflytande och självständighet. De uttrycker en stark motivation att utbilda sig, anpassa sig till det nya landet och ta vara på de möjligheter som finns. Samtidigt finns det strukturella och sociala hinder, och svårigheter kopplade till att befinna sig i ett nytt sammanhang.
När det gäller boende är – oberoende av boendeform – vuxenstöd, goda relationer och eget inflytande viktigt. En studie med ensamkommande flickor visar att de upplever otrygghet på boenden tillsammans med pojkar. Skola och utbildning är viktig för inlärning, välmående och relationer. Strukturer och regelverk, som åldersgränser för utbildning och studiestödsregler, påverkar studie- och yrkesvalet.
Relationer till jämnåriga är viktigt men det är svårt att få kontakt med jämnåriga från det nya landet. Brist på naturliga mötesplatser är ett problem.
3. Vikten av att få ihop tillvaron på ett övergripande plan
Forskningsöversikten visar även att det är viktigt att få ihop tidigare erfarenheter med det nuvarande livet och tankar om framtiden. Ensamkommande barn och unga strävar både efter att bevara modersmål och kultur och att anpassa sig till det nya landet. Här behöver de stöd som tar hänsyn till åldersrelaterade frågor om identitet, tillhörighet och meningsskapande i förhållande till deras erfarenheter.
Sedan 2016 har situationen för ensamkommande barn och unga i Sverige förändrats. Den tillfälliga utlänningslagen innebär att uppehållstillstånd, som tidigare nästan alltid var permanenta, idag som regel är tillfälliga och att familjeåterförening bara undantagsvis är möjligt. Viss möjlighet till uppehållstillstånd via gymnasiestudier har införts, men reglerna har varit svårtolkade och den tillfälliga gymnasielagen skapade länge osäkerhet. Ensamkommande barn och unga hamnar i kläm mellan statens och kommunernas ansvar, och mottagningssystemet misslyckas ofta i att ta hand om dem. Till exempel förlorar ensamkommande som fyller 18 år eller räknas upp i ålder grundläggande och viktigt stöd som boende i många kommuner. HVB-hem har i hög utsträckning ersatts av en ny boendeform, stödboende, som innebär minskad vuxennärvaro. Allt detta försvårar också forskning om hur man ska främja hälsa, integration och en positiv utveckling.
Som sakkunniga är vi bekymrade över att utvecklingen i stor utsträckning går i en annan riktning än vad forskningen visar krävs för att stödja ensamkommande barn och unga. Den går också i en annan riktning än FN:s konventionom barnets rättigheter som blir svensk lag om drygt ett år.
Det är snart dags att ta ställning till om den tillfälliga utlänningslagen ska upphöra, förlängas eller permanentas. Det är viktigt att det är grundat i den forskning, de fakta och de analyser av de etiska utmaningarna som finns om de ensamkommandes fysiska och psykiska hälsa, funktionsförmåga och integration inte ska påverkas negativt. Det skulle också få negativa effekter för hela Sverige.

Henry Ascher

professor i folkhälsovetenskap, docent i barnmedicin, arbetar vid avdelningen för samhällsmedicin och folkhälsa vid Sahlgrenska akademin och på Angereds närsjukhus

Åsa Backlund

fil dr i socialt arbete, universitetslektor med inriktning mot barn och unga vid institutionen för socialt arbete på Stockholms universitet

Titti Mattsson

professor vid juridiska fakulteten på Lunds universitet

Christian Munthe

professor i praktisk filosofi vid institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori på Göteborgs universitet
Läs mer: Debattera på Aktuella frågor – så här gör du
Läs alla artiklar om: Ensamkommande unga
Gå till toppen