Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ingrid Runsten: ”Skolfasader putsas för att klara konkurrensen om eleverna.”

Att lärare vid Drottninghögsskolan framförde kritik mot ett hälsoprojekt var inte populärt hos rektor.Bild: Fredrik Johansson
Det har sagts i rapport efter rapport, den svenska skolan brister i likvärdighet. Skillnaderna i resultat ökar mellan skolor i olika kommuner, mellan skolor i samma kommun, mellan flickor och pojkar, mellan elever med olika bakgrund.
Det är inte så att inget görs för att elever på skolor i utsatta områden ska klara sig bättre. Kommunerna får statsbidrag för att uppnå en mer jämlik skola, men pengarna används på olika sätt. Så frågan är: Görs rätt saker?
Det måste få diskuteras öppet. Även av lärarna på kommunala Drottninghögsskolan i Helsingborg. De oroar sig över att ett projekt för hälsa och rörelse tar tid från undervisningen och kan vara orsaken till att färre elever når kunskapsmålen. Men när flera lärare använde sin meddelarfrihet och talade med tidningen blev de kollektivt utskällda av sin rektor.
Att försöka tysta kritiska röster kan aldrig vara en väg att lyfta en skola. Men kanske är det som hänt på Drottninghögsskolan ett symptom på avigsidan med det fria skolvalet. Kanske visar det på hur mycket skolledningar oroar sig för att något negativt ska sägas om deras skola. Skolfasader putsas för att klara konkurrensen om eleverna.
Skolan var en av väljarnas viktigaste frågor. Viktig för att den rör alla, inte bara lärare, elever, föräldrar och politiker. Skolan ska utjämna skillnader och ge unga valmöjligheter. Men oacceptabelt många, speciellt pojkar, klarar inte skolans mål och det ökar risken för bland annat kriminalitet.
För drygt en månad sedan presenterade Unicef en rapport om hur jämlik skolan är i olika länder. Den baserades på undersökningar av skolor i 41 länder inom EU och OECD, kring samband mellan skolresultat och socioekonomisk bakgrund, ursprung och kön. Sverige hamnade på plats 25 av 41 och sist av de nordiska länderna.
Mönstret är känt sedan tidigare och Skolverket har sina projekt för att öka likvärdigheten. Men för lite händer och för sakta. Det spretiga skolsystemet behöver reformeras. Och bäst vore om staten tog över ansvaret.
Det fria skolvalet är uppskattat av många och går inte att rulla tillbaka. Stat eller kommun kommer aldrig igen att kunna peka med hela handen. Men den som vill värna valfriheten måste våga se också avigsidorna och göra något åt dem. Annars kommer fler skolor att väljas bort av först elever och sedan av behöriga lärare.
Ungefär samtidigt som tidningen skrev om lärarna på Drottninghögsskolan debatterade fullmäktige skolan i Helsingborg. Det handlade om resurser, det blir kärvare nästa år. Men också om lärarbristen och om det är rätt eller fel att försöka styra de bästa lärarna till utsatta områden, eller om det är att begränsa lärarnas valfrihet.
En konstig debatt mot bakgrund av att Skolinspektionen konstaterat att lärarbristen slår hårdast mot skolor där erfarna och yrkesskickliga lärare behövs som mest. Kommunerna har en skyldighet att styra mer resurser till skolor i utsatta områden, göra det mer attraktivt att arbeta där. Fler tjänster som förstelärare är ett sätt, åtgärder för att förbättra arbetsmiljön ett annat. Där ingår så klart att lyssna på medarbetarna och tåla lite kritik.
Att tysta leder ingen vart. Inte heller att blunda för den svenska skolans allvarliga problem.
Gå till toppen