Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Signerat

Mats Skogkär: När Putin går över gränsen.

Vladimir Putin.Bild: Alexander Zemlianichenko
Nato och EU står vid ett vägskäl. Hur hantera den senaste ryska aggressionen mot Ukraina?
Att inte göra något, att låta saken bero, kommer av Kreml och president Vladimir Putin att uppfattas som svaghet. Och svaghet riskerar att ge en auktoritär, revanschistisk ledare som Putin blodad tand.
Den första reaktionen från USA:s president Donald Trump efter Rysslands angrepp på tre mindre fartyg tillhörande Ukrainas marin, kan närmast beskrivas som oengagerad. Men i en intervju med Washington Post tycks den amerikanske presidenten skärpa tonen.
"Jag tycker inte om den här aggressionen. Jag vill inte alls veta av den här aggressionen. Absolut inte", säger Trump.
Enligt Trump kan det bli aktuellt att ställa in det planerade mötet med Vladimir Putin när G 20-länderna samlas i Buenos Aires i Argentina under fredagen.
Men det finns bättre signaler att sända än att vägra möta Putin. Tvärtom finns det all anledning att träffa Putin och att då tala klarspråk. Rysslands agerande måste mötas av tydliga reaktioner och konsekvenser. Att bara uttrycka sitt ogillande lär inte avskräcka den ryska regimen.
Dessvärre är Trump väl inte den bäst skickade för uppgiften. Inte med tanke på hans uppenbara svaghet för starka män och på de tidigare tillfällen då han uttryckt vad som närmast får beskrivas som beundran för Putin.
Det var i söndags som ryska stridskrafter besköt, bordade och beslagtog de tre ukrainska fartygen och tillfångatog besättningarna. Flera fångar har därefter fått paradera framför kamerorna där de – sannolikt under hot – läst upp uttalanden i linje med den ryska propagandan.
I sedvanlig ordning ställer Ryssland verkligheten på huvudet, utmålar sig självt som offer och Ukraina som illasinnad angripare. Det som i realiteten var ännu en rysk aggression beskriver det ryska utrikesdepartement som en avsiktlig och genomtänkt provokation från Ukrainas sida – koordinerad med USA och EU – i akt och mening att skapa en ny konfliktzon i regionen och ge en förevändning för att skärpa sanktionerna mot Ryssland.
Med andra ord samma verklighetsförfalskning som när Ryssland framställer sig som militärt inringat av ett aggressivt, krigshetsande Nato.
På onsdagen meddelades att Ukrainas president Petro Porosjenko har undertecknat en lag som innebär att undantagstillstånd införs i tio av landets 27 regioner, i söder och öster. Även detta framställs av Moskva som ett utmanande agerande.
Att Ryssland, en kärnvapenmakt som dessutom är totalt överlägsen Ukraina när det gäller konventionella vapen och styrkor, skulle vara hotat och trängt av sin svagare granne borde falla på sin egen orimlighet.
Men Kremls mål är knappast att övertyga omvärlden om att den ryska versionen är korrekt. Syftet är istället att på klassiskt ryskt manér sprida osäkerhet om vad som faktiskt inträffat – att skapa ett klimat där "ingenting är sant och allting är möjligt" för att låna en känd och kärnfull formulering av journalisten Peter Pomerantsev.
Ryssland har med militärt våld och i strid mot internationell rätt attackerat, ockuperat och annekterat halvön Krim, en del av Ukraina.
Östra Ukraina är utsatt för ett pågående territoriellt angrepp från Ryssland, som med råd och dåd understödjer väpnade, ukrainska separatister.
I Ukraina testar Putin gränser genom att överträda dem, studerar reaktionerna från USA, från Nato och EU. Det han kommer undan med där kan han komma att pröva på annat håll – som i Östersjöområdet.
Gå till toppen