Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Aktuella frågor

Debattinlägg: ”Sanningens minut närmar sig när världens länder möts i kolets högborg, Polen.”

Många såg Parisavtalet som en stor framgång. För mig, och säkert andra, som deltagit i många liknande FN-möten, var det lätt att se en sådan förhoppning som närmast överoptimistisk.

Det skriver Inge Gerremo, senior adviser vid Sveriges lantbruksuniversitets internationella avdelning,
Besluten i Katowice måste visa att världens regeringar ser det brådskande allvaret i klimatutmaningarna, skriver Inge Gerremo.Bild: Gregorio Borgia
Idag möts världens experter och ledare i Katowice i Polen för en ny konferens om klimatet. FN:s stora klimatmöte 2018 har fått namnet COP24 och är en uppföljning av det avtal som världens länder kom överens om i Paris 2015. Då lovade upp mot 200 länder att den globala uppvärmningen ska hållas väl under 2 grader Celsius med siktet inställt på 1,5 grader.
Många såg Parisavtalet som en stor framgång. För mig, och säkert andra, som deltagit i många liknande FN-möten, var det lätt att se en sådan förhoppning som närmast överoptimistisk. Det var ju upp till länderna själva att bestämma vilka insatser de skulle göra och när det skulle ske.
Sanningen är att inte mycket har gjorts som förändrat verkligheten sedan mötet i Paris. Däremot har den ena rapporten efter den andra visat att utvecklingen fortfarande går i fel riktning.
För några dagar sedan rapporterade Världsmeteorologiorganisationen, WMO, att mängden växthusgaser fortsätter att öka och nu har nått rekordnivåer. Likaså konstaterade en rapport till USA:s kongress, The Fourth National Climate Assessment, att klimatförändringarnas effekter för USA blir katastrofala om inget görs för att stoppa utsläppen av växthusgaser. Samtidigt säger den ena av årets Nobelpristagare i ekonomi, William Nordhaus, som snart kommer till Sverige, att ingen bör förvänta sig en stabilisering av klimatet förrän på nivån 3,5 grader. Det är högst alarmerande.
Min egen roll när det gäller internationellt miljöarbete har huvudsakligen varit att representera Sverige i frågor som rör hur utvecklingsländer ska kunna ta hänsyn till miljön. Men i dessa länder har det också skett en alldeles för snabb befolkningstillväxt med tanke på de naturresurser som finns samtidigt som klimatproblematiken blivit alltmer uppenbar. Mot den bakgrunden ha det varit svårt att se så optimistiskt på utvecklingen som till exempel Hans Rosling ville få oss alla att göra.
Enligt Rosling skulle allt ordna sig genom att människor fick högre levnadsstandard. Frågan var bara hur det skulle ske. Begränsade naturresurser äts upp av en alltför snabb befolkningstillväxt. Till detta ska läggas de svårigheter som ett allt varmare klimat medför.
Inte ens om Parisavtalet uppfylls kan det ses som den stabila grund världen behöver. Även en temperaturökning på närmare 2 grader är enligt forskare i FN:s klimatpanel IPCC alltför hög för att säkerställa nödvändiga förutsättningar för en rimlig utveckling.
Alarmerande uttalanden av klimatförnekare som USA:s president Donald Trump och Brasiliens tillträdande president Jair Bolsonaro om frågans ringa betydelse, bidrar till att det är lätt att se dystert på framtiden.
År 2006 publicerade den brittiska regeringen den så kallade Stern-rapporten, The Economics of Climate Change – the Stern Review, med angelägna förslag på hur uppvärmningen skulle kunna hejdas. Kostnaden beräknades till 1 procent av världens samlade BNP. Det var inte mycket i förhållande till den gigantiska nivå som nu krävs. Men inte heller Sternrapporten fick något egentligt genomslag.
Vad händer då i vår egen närhet? Går det att se några tydliga avtryck i Sverige utifrån de insikter när det gäller klimatförändringarna som den rika världen, trots allt, förvärvat under åren som gått? Inte mycket i det verkliga livet. Bonus malus, den nya beskattning som trädde i kraft den 1 juli och som innebär att nya bilar med låg klimatpåverkan får en premie som finansieras av en höjd skatt på bilar med höga utsläpp, är ett av få konkreta försök.
Samtidigt fylls tidningarna av lockande annonser, särskilt så här års, att ta flyget helst så långt bort som möjligt till den hägrande värmen. Den flygskatt som införts är bra, men räcker inte. Flyget står för ett alltmer avgörande bidrag till klimatproblematiken.
Även om stora förändringar behöver ske kan var och en av oss göra något. Varför säger så få att de väntar med att i varje fall nöjesflyga tills forskningen kunnat presentera ett mer miljövänligt flygbränsle, som förhoppningsvis är möjligt att få fram?
Vi som bor i den rika delen av världen måste också ta vårt ansvar för klimatutvecklingen.
När detta skrivs har det nya amerikanska fenomenet Black Friday blommat upp i Sverige som aldrig förr. Bilder av människor, såväl i USA som här hemma, som sliter och drar i eftertraktade prylar att köpa har passerat revy i medierna. Och redan har julhandeln dragit igång på allvar. Vad kan vara tydligare tecken på bristande insikter om den klimatproblematik som snabbt behöver lösas?
Att det återvunna plagget blev årets julklapp är ett ljus i mörkret. Kanske kan det mana till eftertanke.
På det större planet närmar sig sanningens minut när världens länder nu möts i kolets högborg, Polen. Besluten i Katowice måste visa att världens regeringar ser det brådskande allvaret i klimatutmaningarna.
Nu behövs konkreta åtgärder. Nu måste verkligheten förändras.

Inge Gerremo

Inge Gerremo är senior adviser vid SLU Global, Sveriges lantbruksuniversitets internationella avdelning,och hedersledamot i Kungliga skogs- och lantbruksakademien.
Läs mer: Debattera på Aktuella frågor – så här gör du
Läs alla artiklar om: Klimatkonferensen i Katowice
Gå till toppen