Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Andreas Ekström: Journalisternas fel att principer gått förlorade

Inte konstigt att tidningsläsare inte kan skilja på reklam och journalistik, skriver Andreas Ekström.

Nu finns forskning som visar att unga tidningsläsare är jättedåliga på att skilja mellan riktiga tidningsartiklar och så kallad ”branded content”.
Det är inte så konstigt.
Själva avsikten är ju att vilseleda.
”Branded content”, alltså reklam som ser ut som journalistik, vill låna journalistikens form och trovärdighet. Det kan vara en ”intervju” med chefen för ett företag som hoppas få en jätteorder inom kort, eller kanske ett ”reportage” som vill framhålla hur bra livet har blivit för den som skaffat en särskild pryl eller börjat äta ett visst kosttillskott.
Poängen är att det ska se ut som vanlig journalistik. Poängen är att den som läser ska tro att vanlig nyhetsvärdering och riktiga reportrar ligger bakom – inte någon som vill sälja något.
Journalistiken måste givetvis skylla sig själv. Delvis på grund av egna okritiska artiklar och egna otydligheter kring vad som är vad.
Men framför allt: Hur naivt är det inte att låna ut hela sin garderob och förvänta sig att få tillbaka vartenda plagg utan minsta skrynkla eller fläck?
Det handlar om ren principlöshet hos medieföretagen. Nej, vi sysslar inte med textreklam – så vitt vi inte får tillräckligt med pengar. Då biter vi ihop och jobbar med gråzoner och gränsland och märkningar av typen ”hela detta innehåll är en annons”, och hoppas att det vi vinner ska vara större än det vi förlorar.
Kan inte ändamålet helga medlen då? Läget är ju pressat? Tänk, jag tror inte det ändå.
Utan en trogen prenumerantskara som litar på oss skulle denna tidning stå sig slätt. Utan hängivna annonsörer som gärna köper utrymme för att kommunicera med dessa läsare i en seriös inramning skulle vi vara chanslösa.
Forskningsrapporten har tydliga begränsningar, men den lutar åt att ge skeptikern rätt: var sak på sin plats – annars går något förlorat.
För en tid sedan publicerade Dagens Nyheter en jätteintervju med Michelle Obama. ”Medierna” i P1 berättade den hårresande bakgrunden, om Obama-maskineriets helt orimliga krav för att intervjun alls skulle bli av.
Hur i hela friden kan man göra en intervju med en politisk makthavare, och gå med på att inte ställa frågor om politik?
Det är som att intervjua Zlatan utan att få prata fotboll.
Det var genant att höra DN:s försvar i ”Medierna”. Argumentationen kan sammanfattas: ”det är inga rimliga villkor, men vi tyckte att intervjuobjektet var så intressant att vi gick med på det ändå”.
Ja, det är väl själva definitionen av principlöshet: att släppa på principerna om man får tillräckligt ”betalt”, i det här fallet i form av snack med en riktig gullekändis.
Den som tror att journalistiken kan överleva med hjälp av principiella eftergifter – sponsrat innehåll, orimliga publiceringsvillkor, you name it – bör nog räkna på saken en gång till.
Gå till toppen