Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Folkets besked är tydligt: ett extra val ändrar inget.

Som man ropar i den politiska skogen får man svar. Centerledaren Annie Lööf presenterade i förra veckan en lista med tuffa krav för att stöda S-ledaren Stefan Löfven som statsminister. Flera av dem var tydligt svårsmälta för arbetarepartiet: kraftigt sänkta marginalskatter, liberalare arbetsrätt, friare hyressättning...
Några förhandlingar före statsministeromröstningen var centerpartisterna inte intresserade av, förklarade Lööf i DN.
Likväl verkar hon nu indignerad över att S inte går henne tillräckligt till mötes. "Socialdemokraterna har kommit med ett skambud när det gäller en rad av de politiska krav som Centerpartiet har fört fram", skriver Lööf i en debattartikel i Aftonbladet.
Hon befarar att en S-regering skulle dra centerpartistiska hjärtefrågor i långbänk och avstå från strukturreformer som Sverige sedan länge behöver. Men hon säger sig också vara beredd att "denna vecka ge S en sista chans".
S-ledaren Stefan Löfven tycks vilja ta den chansen och har fått ytterligare några dagars respit. Hans rapport till talmannen Andreas Norlén skjuts nu fram till den 7 december.
Oavsett beskedet då går Löfven till omröstningen i kammaren med opinionsvinden i ryggen. I SCB:s stora partisympatiundersökning, som presenterades på tisdagen, står Socialdemokraterna för den största uppgången sedan valet. Partiets stöd har ökat med 2,2 procentenheter till 30,5 procent, vilket utökar de rödgrönas ledning över allianspartierna. Den beror också på statistiskt säkerställda nedgångar för Liberalerna, till 4,3 procent, och för Kristdemokraterna, till 5,4 procent. Men samtidigt minskar stödet för MP, som balanserar på riksdagsspärren med 4,0 procent, och stödet ökar för SD som skulle förbli vågmästare om SCB-siffrorna stod sig i ett val.
Det övergripande intrycket från mätningen är att ganska lite har hänt sedan höstens runda vid valurnorna. Rent sakpolitiskt är detta inte ett dugg förvånande. I avsaknad av en ny regering har det inte lagts skarpa förslag, tillsatts tunga utredningar eller förts djupare politisk debatt. Nästan allt i rikspolitiken har kretsat kring regeringsfrågan och svårigheterna för en statsministerkandidat att få riksdagens stöd.
Men inte heller det spelet speglas fullt ut i de nya opinionssiffrorna. Mätperioden var 29 oktober till 27 november. Undersökningen avslutades alltså samma dag som Annie Lööf, om än med stenhårda villkor på liberal politik, sade sig vara beredd att släppa fram en S-regering och inleda budgetsamarbete. Dagen därpå öppnade Liberalerna för att göra detsamma, varpå Löfven bad talmannen om extra sonderingstid.
Det är inte uteslutet att C, trots anklagelserna om "skambud", kommer överens med S inom kort. Lööf säger sig nu vara beredd att gå in i tidsbegränsade skarpa förhandlingar och Löfven lovar att anstränga sig för att det hela ska gå i mål.
Men även om talmannen åter skulle få se ett förslag till statsminister lämnas utan bifall i riksdagen förblir en lösning som involverar S, C och L den rimligaste konstellationen för mer liberal politik.
Visst finns alternativet att gå till extra val, men det är svårt att se vem som skulle ha något att vinna på det. Enligt SCB löper såväl MP som L risk att falla ur riksdagen. Och vad viktigare är: det grundläggande parlamentariska läget ser inte ut att förändras. En stor och dyr process – i pengar och väljarförtroende – skulle med andra ord kunna mynna ut i ett politiskt läge som är lika låst som det nuvarande.
Partierna måste anstränga sig hårdare för att komma överens. SCB-mätningen, med små opinionsförändringar sedan valet, förmedlar ett tydligt budskap: väljarna anser att de redan har sagt sitt och förväntar sig att politikerna ska hitta en lösning därefter.
Gå till toppen