Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Livet som ett nöjesfält

Bild: Illustration: JEnny Rydqvist

John Barth

BOKEN. Vilse i lustiga huset. Övers Christian Ekvall. Norpus förlag.
Det tycks vara de förbisedda amerikanska klassikernas år i år. Knappt har nyutgåvan av Nobelpristagaren Sinclair Lewis "Babbitt" demonstrerat sin aktualitet förrän det är dags för John Barth - nu 88 år gammal och den kanske mest kände av 1960-talets förnyare av amerikansk prosa - att introduceras för svensk publik.
Det sker med novellsamlingen "Vilse i lustiga huset", som kom i original 1968. Då hade Barth redan skrivit fyra romaner, två ganska konventionella och två i vilka han praktiserade sitt alternativ till vad han i en berömd essä från 1967 kallade ”The literature of exhaustion”. Den realistiska romanens uttrycksmedel var uttömda, hävdade Barth. I stället gällde det att skriva romaner som medvetet och kritiskt ”imiterar romanens form”, och det sker bäst, menade han, med författare som Nabokov och Borges som förebilder – eller så får man söka sig tillbaka till själva berättandets ursprung, till legendarer som Homeros, Sheherazade eller Cervantes.
Det är detta program som tillämpas i "Vilse i lustiga huset". Boken innehåller visserligen några realistiska noveller men i huvudsak består den av texter som förutom att de imiterar vanligt berättande låter den till synes osynlige författaren på diverse överraskande och fingerfärdiga sätt kommentera, påverka eller rentav sabotera själva berättandet.
Ett exempel: I titelnovellen, bokens mest kända enskilda text, åker tonåringen Ambrose med sin familj på en årlig utflykt till Ocean City för att bland annat besöka lustiga huset. Ambrose hoppas också på en romans med kusinen Magda. Allt fortskrider till en början som i en vanlig realistisk text men plötsligt faller berättaren sig själv i talet med kommentarer om hur sådana här texter oftast är konstruerade. Inte nog med detta: den blyge Ambrose överraskar själv med att inte bara oväntat kurtisera Magda utan också påpeka det genremässigt ovanliga i denna djärvhet.
Eller ta inledningsnovellen ”Resa på nattens hav”. Berättaren här är av allt att döma en spermatozo på väg mot en destination som han kallar Stranden eller Hon. Det är bokstavligen en simtur på liv och död, något som spermatozon är väl medveten om men mitt i denna existentiella dramatik kan han också fälla dråpligt snusförnuftiga kommentarer. ”Jag har sett min generations bästa simmare gå under”, säger han plötsligt och parodierar ofrivilligt Allen Ginsbergs berömda inledningsrad i beatperiodens stora generationsdikt Howl: ”Jag har sett min generations bästa intellekt gå under”.
Det finns alltså plats för både spex och allvar i Barths noveller, mest ändå det senare. Litteraturens uppgift, hävdade Barth i sin berömda essä, är och förblir ”att skriva vältaligt och minnesvärt om våra ännu mänskliga hjärtan och villkor”. Och trots alla metafiktiva påfund blir hans bild av tillvaron som en vandring i lustiga huset en gripande men i grunden pessimistisk vision. I slutnovellen möter vi en antik poet som från en öde ö skickar flaskpost till eftervärlden. Det är inte svårt att i denna förtvivlade handling och den ensamhet som den är ett uttryck för se en parallell till den situation som den simmande spermatozon i inledningsnovellen befinner sig i.
Vad har då Barths egen flaskpost att ge nu när den efter många år når en svensk publik? Frågan är inte lätt att besvara entydigt. Till en början hänförs jag av Barths finurliga konstgrepp som ofta känns förbluffande fräscha. Men själva virtuositeten riskerar ibland att bli monoton och motverka syftet att gestalta väsentlig erfarenhet. Artur Lundkvist, som skrev om boken när den var ny, frågade sig, som översättaren Christian Ekvall påminner om i ett initierat och engagerat efterord, ”om inte Barth drivit upp prosaframställningens rotationshastighet till gränsen för vad den kan tåla.” Det har han nog trots allt inte gjort men bara att frågan inställer sig blandar smolk i denna remarkabla brygd.
Gå till toppen