Sengångaren Lugn hade rymt igen. Hon vädrade försiktigt med sin nos för att få upp spåret på kulturreportrarnas otvättade kavajer och satte fart. Det skulle ta en dag eller i värsta fall två innan hon kom fram, det var hon fullt medveten om, men räknade kallt med att någon skulle vänta på henne. Visserligen hade hon ingenting att säga, men hon ville ändå göra sin röst hörd.