Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Aktuella frågor

Debattinlägg: ”Det är naturligt att personalen på psykiatriska slutenvårdsavdelningar gömmer sig.”

De som leder verksamheten bör satsa på att utveckla och vässa skötarrollen. Ge ändamålsenlig vidareutbildning och obligatorisk, intensiv och regelbunden handledning. Det skriver Anders Rydell, psykolog specialiserad på organisationspsykologi.

Anders Rydell.Bild: Privat
Psykiatrin i Sverige får mycket kritik, framför allt den psykiatriska slutenvården. Den senaste tiden har olika medier skildrat hur patienter upplever att personalen inte bryr sig om dem.
Patienter berättar bland annat att personalen gömmer sig för dem, låser in sig på expeditioner eller i personalrum där de pratar och skrattar tillsammans.
Patienter vittnar också om att personal använder privata telefoner på arbetstid, roar sig på sociala medier och tittar på Youtubeklipp. Personalen sysselsätter sig också med privata samtal sinsemellan ute på avdelningen, med patienter nära inpå.
Att det är som patienterna beskriver det kan verka underligt, men med de omständigheter som idag ofta råder på psykiatriska slutenvårdsavdelningar är det helt naturligt att personalen gömmer sig.
Huvuduppgiften på en psykiatrisk slutenvårdsavdelning är att behandla patienter med allvarliga psykiatriska tillstånd. Det handlar ofta om djupa depressioner, psykoser och svår bipolaritet. Patienterna är som regel mycket illa däran och många har flera självmordsförsök bakom sig.
Läs mer: Den stängda dörren
En av de viktigaste rollerna, kanske den viktigaste, när det gäller att skapa en god miljö för patienterna på en psykiatrisk slutenvårdsavdelning, är rollen som skötare.
Skötaren står för i princip all markservice på avdelningen. Psykiater och psykiatrisjuksköterska har som regel mer övergripande ansvar och således arbetsuppgifter som mynnar ut i mer stötvisa insatser ute på avdelningen, som till exempel medicinutdelning och psykiatriska bedömningssamtal. Skötaren ska däremot vara på plats i det öppna avdelningslandskapet dygnet runt, året runt. Det finns i princip ingen hejd på vad som ingår i en skötares arbetsuppgifter.
Arbetsledningen förväntar sig ofta att skötarna ska vara ett samtalsstöd till psykotiska, maniska och djupt deprimerade patienter. Detta sker inte sällan på måfå i korridorer, sällskapsrum eller i avdelningsmatsalen. Skötaren måste kunna stå emot och hålla sig neutral när patienter kraftfullt projicerar känslor av rädsla, hjälplöshet och självförakt. Eftersom skötare som regel inte är utbildade terapeuter blir samtalen ofta mer av provisorisk karaktär där skötaren mer eller mindre famlar i blindo.
Skötaren förväntas också sitta vak hos självmordsbenägna och aggressiva patienter och i extrema fall bistå vid bältning, det vill säga slita i och spänna fast sjuka och förtvivlade människor i läderbälten på galonbritsar. Utöver det förväntas skötaren engagera sig i allt praktiskt runt patienterna; tvätta kläder, gå och handla, servera mat, diska, städa, duka, mata, duscha och natta patienterna. Som om det inte vore nog förväntas rutinerade skötare dessutom under sina egna arbetspass lära upp och vägleda vikarier och nyanställda skötare.
Det säger sig självt att en människa som arbetar under dessa förutsättningar med jämna mellanrum behöver ångestdämpa sig under en arbetsdag. En strategi för det kan vara att tillfälligt avlägsna sig från patienterna eller att engagera sig i lättsamma och privata samtal med kollegor. Att agera på ett sådant sätt är inte underligt.
Det är viktigt att de som intresserar sig för den slutna vuxenpsykiatrin slutar gnälla på personalen på golvet och istället försöker förstå vilket hästjobb de förväntas göra och i vilken miljö de förväntas göra det.
De som leder verksamheten bör istället satsa på att utveckla och vässa skötarrollen. Ge skötarkåren ändamålsenlig vidareutbildning och obligatorisk, intensiv och regelbunden handledning.
Det behövs kompetenta, engagerade skötare som har tillgång till rätt resurser på landets psykiatriska slutenvårdsavdelningar.
En dag kan det vara du eller jag eller någon som står oss nära som blir beroende av en vettig vistelse på psykiatrisk slutenvårdsavdelning.

Anders Rydell

Anders Rydell är psykolog, specialist i organisationspsykologi och arbetar som organisationskonsult inom företagshälsovården.
Läs mer: Debattera på Aktuella frågor – så här gör du
Läs alla artiklar om: Den psykiatriska slutenvården
Gå till toppen