Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Merkel går. AKK kan följa hennes spår.

”Tack, chefen”, hälsade ombud i Hamburg när Angela Merkel lämnade partiledarposten.Bild: Christian Charisius
Efter arton år i täten för kristdemokratiska CDU lämnade Angela Merkel i fredags partiledarposten. I en tät och tuff strid valdes efterträdaren av tusentalet partiombud i Hamburg:
Annegret Kramp-Karrenbauer. AKK kallad.
Inte för inte har hon kallats Mini-Merkel. AKK väntas fortsätta en mittenanpassad politik där pragmatismen snarare än ideologin dominerar. Och kanske lyckas hon i sin föresats att skapa ett mer lyssnande parti.
Kramp-Karrenbauer kommer nu att staka ut vägen för CDU och partiets 400 000 medlemmar. Inom några år – när Merkel avgått också som förbundskansler – troligen även för Tyskland och 83 miljoner tyskar. Och för Europa och dess över 700 miljoner invånare.
För Sverige är det sistnämnda inte det minst viktiga. Tyskland är Sveriges viktigaste handelspartner. Men ännu tyngre är Tysklands roll på den politiska scenen.
Europeiska unionen är ett projekt som i mångt och mycket drivs framåt av axeln Berlin-Paris. I det avseendet kan inte betydelsen av Angela Merkel överskattas. Hennes lugna, fasta politiska handlag har gynnat Europa. I europeiska bank- och finanskriser. I upphetsade ordväxlingar med en amerikansk president med en egen – och ofta egensinnig – agenda. När tonläget i invandringsdebatten övergått i vrål.
EU står inför stora utmaningar. En nationalistisk högerpopulism gör sig bred och länder som Ungern och Polen måste mötas av politiska ledare som vägrar kompromissa om unionens demokratiska värdegrund och tro på mänskliga fri- och rättigheter. Nödvändigheten av att EU-länderna gemensamt tar sig an flyktingfrågan, klimatkrisen och den gränsöverskridande terrorismen blir bara alltmer uppenbar.
Det kräver ledning. En sådan europeisk ledning som Merkel ofta stått för.
I mitten av november höll Angela Merkel ett tal i Europaparlamentet i Strasbourg. Man hade kunnat tro att hon då skulle vara tilltufsad och defensiv efter magra valresultat och kritik mot en generös asylpolitik. Men inte. Hennes ledord var tolerans och solidaritet. Det är, menade hon, vad Europas gemensamma framtid måste bygga på.
Dessutom var Merkel offensiv nog att ta upp frågan om en framtida europeisk försvarspolitik i form av en EU-armé, ett komplement till Nato. Det är en kontroversiell tanke som den franske presidenten Emmanuel Macron talat sig varm för. Men samtidigt. Ett tecken på att idén om EU som en ständigt tätare union lever vidare.
Svenskarna tror på EU. På fredagen presenterade SCB en ny undersökning där andelen svenskar som uppger att de i huvudsak är för Sveriges EU-medlemskap når 58,6 procent. Motståndarna till EU-medlemskapet är numera inte fler än 15,6 procent.
Svenskarnas tro på EU bygger på att det finns ett europeiskt ledarskap som värnar idealen. Som lever upp till de vackra – och beslutsamma – orden. Som ”Mutti” gjort. Om Annegret Kramp-Karrenbauer en dag kan axla den manteln vet ingen med säkerhet. Men CDU, Tyskland och Europa kan alltid hoppas.
Läs alla artiklar om: Angela Merkels efterträdare
Gå till toppen