Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

”Hon var fast hos ständige storbonden Olsson på obestämd tid”

Sengångaren Lugn fantiserar om en annan tillvaro.

Sengångaren Lugn kämpade på.
Om nätterna hade hon försökt övertala främmande människor att ansöka om vårdnaden om henne, men ingen hade varit intresserad. Hon var därför fast hos ständige storbonden Olsson på obestämd tid.
Först hade hon tyckt att det var en frisk fläkt när Herr Ranelid damp ner från ingenstans. Nu var hon inte säker längre. Det verkade som om den där tigern hade hamnat i klövarna på Knorrace, riktigt ordentligt.
Sävligt passerade hon boningshuset, sträckte på halsen och tittade in genom fönstret. Därinne satt Olsson och knattrade på sin dator. Han såg dyster och villrådig ut.
Ständige storbonden var nästan helt osynlig numera. Han kände väl att han inte var önskad. Lugn kände med honom, men inte tillräckligt mycket för att ta upp någon kamp. Hellre ville hon hitta någon annanstans att bo.
Sorgset släppte hon Olsson med blicken och drömde sig bort till en annan tillvaro, en där hon var snabb som en vessla, och kanske även ickerökare. Hon siktade in sig på en frestande buske och satte fart, fantiserade om att hon utan motstånd liksom gled över gräset, snabbare än hon någonsin gjort.
Galopp galopp.
Bild: Jens Meyer
Gå till toppen