Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Andreas Ekström: Hur ska SVT backa utan att förlora ansiktet?

I veckan framkom att bandet Pagan Fury som har blivit uttagna att delta i Melodifestivalen egentligen har skapats för att marknadsföra ett dataspel. SVT har gjort bort sig, skriver Andreas Ekström som också påminner om varför kulturarbetare måste få skäliga villkor och löner för att undvika sådana här situationer.

Pagan Fury är ett band, skapat för att marknadsföra ett dataspel. Och de lyckades lura SVT och bli antagna till Melodifestivalen.Bild: Fredrik Sandberg/TT
Sveriges Televisions Melodifestivalredaktion har blivit lurad.
Så varför spelar det roll, även för dem som inte bryr sig om Melodifestivalen?
För att public service som idé och modell för massmedial mångfald står mitt i en politisk skitstorm. Om inte SVT, SR och UR lyckas hålla på en lite mer formell etik, vem ska då göra det?
Men vi ska väl ta det från början.
Mediepodden, som görs av journalisten Emanuel Karlsten och den massmediale mångsysslaren Olle Lidbom, var först med storyn: Bandet Pagan Fury som ska tävla i Melodifestivalen nästa år är fejk. Pagan Fury har skapats för att göra reklam för ett dataspel. Bandet ljuger friskt om sin historia – så som man gärna gör i reklamsammanhang.
Det kallas då ”storytelling”, och anses mycket fint.
SVT har inte noterat detta, utan bara antagit den låt som spelföretaget genom täta kopplingar till en låtskrivare har skickat in. Nu har alltså spelföretaget lyckats ta sin marknadsföring till nästa nivå – levlat, skulle man säga i dataspelssammanhang – och fått in den i Melodifestivalen.
Eftersom detta är ett så flagrant brott mot den paragraf som kräver att public service-bolagen inte ska ägna sig åt otillbörligt gynnande av någon produkt, så kommer givetvis Pagan Fury inte att få vara med när det väl är dags i februari. Att beslutet inte har kommit redan förklaras nog även det bäst med storytelling hos SVT:s ansvariga. Hur backa utan att förlora ansiktet?
De kommer att hitta ett sätt. Om inte annat för att de rimligen begriper att de skadas mycket mer av att låta bli.
I Julkalendern har SVT ställts inför ett besläktat problem. Skådespelaren Cecilia Forss har betalat hyran genom att göra reklam – reklam som sändes i tv samtidigt som Julkalendern. SVT satte press på Cecilia Forss uppdragsgivare, och kampanjen sköts på framtiden.
Någon skulle kanske säga att man inte kan hålla benhårt på sådana regler alla gånger. Att det är oflexibelt och omodernt, att det inte passar i samtiden, att publiken kan skilja på vad som är vad.
När sådana argument kommer – syna avsändaren. Få driver den linjen utan tydlig egen vinning.
Men det finns ett undantag: de underbetalda innehållsleverantörerna.
Vill man sälla sig till team knarrhök, vi som tycker att principer är principer av en anledning, så får man alltså vara listigare för att komma åt problemet.
Jag tror att ett utomordentligt första steg vore att löna konstnärligt arbete bättre, i reda pengar. En skådespelare som befinner sig på den nivån att hon eller han har en huvudroll i en SVT-produktion ska kunna leva hyggligt på sitt jobb, utan att behöva kompromissa med diverse reklamsamarbeten. Annars blir det så här. Folk måste ju överleva.
Först kommer maten, sedan kommer moralen.
Det skrev Bertolt Brecht. Rätt hade han i det.
Gå till toppen