Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

”Olssons strategi var att låta djuren köra verksamheten i botten”

Storbondens rygg värker, Ranelid uppför sig misstänkt.

Ständige storbonden Olsson sträckte på ryggen. Det stramade i vänster sida och kliade mellan skulderbladen. Han var inte van vid att sitta framför datorn några längre stunder och den senaste veckan var det så han hade tillbringat dagarna.
Relationen med djuren fungerade inte alls sedan omröstningen och nu kändes det i det närmaste meningslöst att ens försöka prata allvar med Herr Engdahl eller någon i det där gänget. Olssons strategi för tillfället var att låta djuren köra verksamheten i botten och därefter gå in bland spillrorna och försöka bringa lite ordning.
Han reste sig upp och gick fram till fönstret för att ställa upp det för vädring, inomhusluften var kväljande. Men mitt på golvet hejdade han sig när han såg Ranelid smidigt röra sig rakt mot honom.
Tigern höjde huvudet och mötte hans blick ett mycket kort ögonblick innan han vek undan men så lät han ögonen återigen vila på bonden och tro det eller ej – han BLINKADE med ena ögat. Tydligt, vänligt – och konspiratoriskt.
Vad skulle detta betyda?
Ranelid knep sakta ihop sina båda ögon, lät svansen hänga nedåt i en mjuk båge, och vankade långsamt och värdigt bort i riktning mot ladan.
Bild: Heri Juanda
Gå till toppen