Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

”En medalj, vi ska dela ut en medalj!”

Knorrace får en fiffig idé och inviger Herr Wästberg.

Herr Engdahl och Herr Wästberg hade dragit sig tillbaka och stod och tisslade och tasslade bakom några höbalar.
Det hade börjat med något Fru Lugn sa för några dagar sedan: ”Alla djur är jämlika, men några är mer jämlika än andra.” Meningen hade liksom satt sig hos Knorrace och efter att ha gått och grunnat på dessa ord tog han kontakt med sin vän tuppen och tog honom avsides:
– Hör nu! Vi behöver göra något för att muntra upp stämningen här på gården. Jag anser att ett positivt exempel behöver framhävas för att gjuta mod och energi i massorna.
Herr Wästberg putsade sina fjädrar några sekunder innan han svarade.
– Mmhm, och vad hade du tänkt dig?
– En medalj, vi ska dela ut en medalj! En enkel i plåt, men med ett tjusigt namn: ”Djurens hjälte, första klass” ska den heta och den ska tilldelas den som förtjänar den bäst.
Herr Wästberg plirade mot Knorrace och kände visst hopp i sitt välvda fågelbröst. Men Knorrace satte trynet i vädret och sa:
– Jag har verkligen övervägt detta noga och sanningen är att det bara finns en hos oss som är värdig medaljen – och det är jag själv. Ceremonin hålls imorgon.
Bild: Janerik Henriksson
Gå till toppen