Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

”Sengångaren Lugn kunde ströva fritt”

Hon inser att någonting är skumt med Ranelid, frågan är vad.

Fördelen med att ständige storbonden Olsson satt och kurade på sitt kontor var att sengångaren Lugn kunde ströva fritt. Eller ströva och ströva…hon rörde sig i sin egen takt.
Igår kväll hade hon hört de yra hönsen stå och skvallra bakom hönshuset. Hon må vara långsam och höra dåligt, men när hon befinner sig nära och det dessutom handlar om hönsens genomträngande kackel…
I skydd av mörkret hörde hon hur de upphetsat pratade om Ranelid. Tuppen Wästberg hade under ceremonin då Knorrace fick – eller gav sig själv – den där ärligt talat ganska löjliga medaljen sett hur tigern betedde sig underligt.
På sätt och vis kanske det var alla andra som var underliga och Ranelid som var normal. Men i alla fall hade han på ett subtilt sätt protesterat mot de order som Knorrace utfärdat och detta fick hönsen att spekulera vilt i vad som egentligen var på gång.
Sanningen var ju att Ranelids uppdykande var lite besynnerligt. Han hade gjort entré med ett skutt från ingenstans och sedan dess bara blivit kvar på gården. Och Knorrace verkade ha gjort honom till sin närmaste man, sin ständige sidekick.
Ju mer Fru Lugn tänkte på detta insåg hon att hon behövde känna den där Ranelid på pulsen.
Bild: HENRIK MONTGOMERY / TT
Gå till toppen