Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

”Det var alltså sant. Ranelid hade en plan.”

Tuppen Wästberg konspirerar, och Knorrace måste varnas.

När hönsen får reda på något sprids det snabbt. När de dessutom får assistans av tuppen Wästberg går det med blixtens hastighet. Han hade setts flänga mellan hönshuset och sin tidigare förtrogne Herr Engdahl och sen vidare till Katten Malmqvist – ja, överallt hade han varit och konspirerat mot tigern Ranelid.
Den enda han inte hade pratat med var sengångaren Lugn, för han litade inte riktigt på henne.
Just som han var på väg tillbaka för att se till hönsen damp Ranelid ner framför honom, precis som han hade gjort första gången. Han var verkligen en fena på att hoppa.
– Ja, det är rätt uppfattat – jag är väldigt bra på att hoppa och skutta, sa han.
– Vilken skrytmåns, tänkte Wästberg och log falskt mot tigern.
– Men något jag är världsbäst på är att läsa tankar. Jag vet att du just nu undrar vad jag egentligen är för någon och det ska jag visa dig i sinom tid. Till dess kan ni gå och tissla och tassla bäst ni vill här på gården. Jag själv löper amok i frihetens öga.
Det var alltså sant. Ranelid hade en plan. Wästberg markerade med att snabbt gå därifrån. Han måste varna Knorrace, som ju svalt tigerns snack med hull och hår. Nu höll han på att bli bedragen.
I ögonvrån såg han hur Ranelid skuttade vidare mot sengångaren Lugns bur.
Bild: Niklas Gustavsson
Gå till toppen