Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

En framtid lappad och klar

Christine Antaya ser svenskportugisiska duon LealVeileby på Skånes konstförening.

LealVeileby "Two-Headed Sheep" (2016).

LealVeileby

KONST. "Prata, prata – speak, silver", Skånes konstförening, t o m 20/1 2019.

Det finns en samstämmighet om att vi lever i dystra tider, men längre än så sträcker sig inte konsensus. Förslagen på hur vi ska försöka lösa vår belägenhet förgrenar sig i all oändlighet. Vi ska sluta föröka oss, vi ska få naturvistelser utskrivna på recept, vi ska förneka alltihop, vi ska förlita oss på teknologin, vi ska avmoderniseras. Samtidskonsten har blivit en viktig arena för att hantera komplexiteten i dessa frågor, inte minst som en plats att luckra upp tankemönster.
Den svensk-portugisiska duon LealVeileby, bestående av António Leal och Jesper Veileby, lämnar inga övermodiga förslag. Men duon visar i sofistikerade och snygga verk på en väg framåt. De har samarbetat sedan 2011 och deras arbete kretsar mycket kring de två kulturerna. I gallerirummen visas installationer och filmer, bland annat om den portugisiska sångstilen fado.
Leals åldrande far har snidat små hundar som placerats i flockar, ett inslag av det vilda i det ordnade rummet, och han har reparerat vardagsföremål som sedan har skickats tillbaka från Portugal till Malmö. En lagad tesil av det slag som köps i affären för några tior, har formgetts i smakfulla färger och placerats i en handgjord låda. Vi åtrår och värdesätter vissa saker, vackra men umbärliga, medan bruksobjekten som underlättar våra liv ses som provisoriska och slängs.
Som en refräng återkommer väggtexter med ord som låter likadant på duons respektive språk, som "prata" vilket på portugisiska betyder "silver". Att uppmärksamma språkliga sammanträffanden kan bli trivialt, men i denna kontext understryker greppet utställningens tema om dubbla kulturer, samexistens och avståndstagande från dikotomier. Samt vikten av att lära sig av nya sammanhang.
I den lilla utställningskatalogen återkommer idén om det lappade och lagade som en specifik estetik, självklar i vissa delar av världen men i Sverige närmast obekant. Kanske är detta utställningens viktigaste poäng: hur våra liv, och ohållbara livsstil, kodas i det visuella.
"Scissors" (2016) - reparerad readymade.
Gå till toppen