Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Krystat tema, men Lisa Larsson var suverän

Carlhåkan Larsén besökte Helsingborgsymfonikernas rov-konsert.

Lisa Larsson (arkivbild).Bild: Merlijn Doomernik

Helsingborgs symfoniorkester

"Rov". Dirigent: Johannes Gustavsson. Sångsolist: Lisa Larsson. Helsingborgs konserthus 16/12.

Helsingborgs symfoniorkester. För de tillfällige besökaren i Helsingborgs konserthus är konceptet att låta säsongen speglas med ett utvalt verk (”Pierrot lunaire”) som ledmotiv inte särskilt givande. På söndagseftermiddagen skulle temat ”rov” belysas. Jaha?
Programmet inleddes med ”Theft”, (”Stöld”), två minuter av huskomponisten Emmy Lindström. Munsbiten avlöstes utan betänketid av de ståtliga trumvirvlar varmed Gioacchino Rossini inleder sin opera ”Den tjuvaktiga skatan”. Lyssnaren blir lätt nog ett rov för stridiga känslor. Dirigenten Johannes Gustavsson manade fram en klämkäck paradmarsch, melodikern Rossini berövades nästan sin spiritualitet.
Så var det dag för konsertens viktigaste inslag: svensk premiär på Rolf Martinssons orkestrering av nio solosånger av Franz Berwald. Idén har varit sopranen Lisa Larssons, hon har valt ut materialet ur Berwalds slumrande kvarlåtenskap. En vacker och pietetsfull tanke! Berwald var en kapriciös, för att inte säga kameleontisk natur. Men trots detta blir den röda tråden i sångerna rätt färglös. Musik som denna var stapelvara hos tidens musikförläggare för att tillgodose det borgerliga hemmets repertoarbehov. Sådana sånger borde fylla upphovsmännens portmonnäer. Men allt var inte guld som glimmade.
Lisa Larsson har genomfört sin idé, och resultatet blir en vindlande poetisk resa ett brokigt landskap med höga berg och djupa dalar i texterna. Och Berwald prövar och rövar uppslag till varietékuplett, operaaria, lyrisk suck, patriotisk utgjutelse.
Rolf Martinsson förhåller sig lojal till uppdraget och laddar Berwalds melodier med rikt varierat välljud – dock något överlastat. Eller är det orkesterackompanjemanget som saknar variation och lyhördhet? Det är i alla fall inte Lisa Larsson – hon är som väntat suverän – men en smula i skymundan i ljudbilden. ”Traumreise” heter sångcykeln. Kan den bidra till en välbehövlig revitalisering av Berwalds musik? Hm.
Konserten kröntes med Stravinskys ”Eldfågeln” i sprakande, vild elegans. Orkestern snärt var pricksäker och speglade Gustavssons perfekta fingervisningar.
Gå till toppen