Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Signerat

Mats Skogkär: Att tigga är ändå inte lösningen.

Kan nu förbjudas.Bild: Lars Pehrson/SvD/TT
Vellinge kommuns omstridda tiggeriförbud får klartecken av Högsta förvaltningsdomstolen.
Kommunstyrelsens ordförande i Vellinge, Carina Wutzler (M), är nöjd.
Andra är bekymrade. Johanna Westeson vid Amnesty befarar att tiggarna nu "tvingas ännu längre ut i utsatthet och utanförskap". Liv Palm vid Skånes Stadsmission pekar på att de som berörs av beslutet är "människor som lever i extrem fattigdom som behöver något sätt att försörja sig på".
Ja, det är fattiga, utsatta människor. Nej, det är ingen enkel, svartvit fråga.
Men lösningen på problem i exempelvis Rumänien är inte att landets fattiga beger sig till Sverige och andra länder för att där tigga på gatorna och leva under ofta vidriga förhållanden.
Och nog är det ändå lite förvånande med vilken frenesi stora delar av vänstern i Sverige tagit strid för principen att det är en mänsklig rättighet att ligga på knä på gator och torg för att överleva av allmosor från förbipasserande.
En rättighet för fattigt folk, självfallet. En rättighet som inte alltid används av fri vilja utan på grund av tvång och våld, hänsynslöst utövat av kriminella ligor, vilket tiggeriförespråkare länge förnekade.
Merparten av tiggarna är romer. Att förbjuda tiggeri är enligt kritikerna därför att slå mot en redan svag och utsatt grupp. Omsorgen är säkert äkta, men om det är något som befäst fördomar och negativa stereotyper om romer på senare år så är det gatutiggeriet.
Nu får kommuner rätt att via ordningslagen utfärda förbud mot tiggeri. Förhoppningsvis utnyttjas den möjligheten med förnuft. I så fall finns inte mycket att invända.
Det senaste decenniet har Rumänien fått miljarder i bidrag från EU för att förbättra situationen för landets fattiga, stöd som i stor utsträckning inte använts. Detta måste det bli ändring på.
Gå till toppen