Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Sven-Åke Olofsson: Sven-Åke Olofsson: ”Makt grundad på pengar och ägande utmanades.”

Bild: Erik Nylund
Det har sina risker att övertolka de omedelbara effekterna av historiska händelser, som till exempel riksdagsbeslutet om den allmänna rösträtten den 17 december 1918, idag för 100 år sedan. Beslutet och det som följde nästkommande år, blev förvisso början på något nytt. Men processen kunde stundtals vara trög. Vi fick kvinnlig rösträtt då, men vi har fortfarande #metoo i nutid. Det hindrar naturligtvis inte att man ser datumet som en milstolpe i en lång, seg kamp under tungt och skamligt motstånd för en demokratisk och mänskligt rättfärdig sak.
Makt grundad på ägande och pengar utmanades.
En av dem som stred mot reformen var stadsfullmäktiges ordförande i Helsingborg, Malte Sommelius, tillika framträdande högerpolitiker i riksdagen. Han var också en mäktig skånsk företagsledare med stort ägande och många uppdrag i näringslivet. Han var dessutom mångårig styrelseordförande i Helsingborgs Dagblad.
Den konservativa tidningen Nya Dagligt Allehanda uppbyggde sina läsare med argument för och emot kvinnlig rösträtt. Redaktionen påpekade att trots att det fanns tungt vägande skäl för att vidga rösträtten "synas dock motskälen väga ännu tyngre".
Grovt fördomsfulla inlägg mot kvinnlig rösträtt citerades: "På grund av det kvinnliga psykets säregna beskaffenhet är det att förutse, att kvinnorna skola förstärka särskildt de politiska grupper, som kräfva sträng underkastelse och lydnad under dogmer och ledare..." Det ifrågasattes också om kvinnor kunde delta i politiken eftersom detta gick ut över barnens uppfostran.
Vi vet inte vad Sommelius och hans direktörskolleger tyckte om detta, men sannolikheten talar för att de nickade bifall.
Vad som åsyftades var att socialdemokratin skulle växa. Så skedde i Sommelius hemstad Helsingborg, där Socialdemokraterna satt vid makten från 1920 till 1976.
Högern kapitulerade slutligen, mer rädd för samhällsoro och revolution än för allmän rösträtt.
Men den allmänna rösträtten hade sina inskränkningar. Om man inte betalade kommunalskatt, var straffad, inte hade fullgjort värnplikt, var försatt i konkurs, var beroende av fattigvården – ja, då uteblev rösträtten. Romerna fick inte rösträtt förrän 1959. Och den omyndigförklarade 1989. 1937 fick den som satt häktad eller i fängelse rösta. Det dröjde till 1948 innan spärren mot konkurser och fattigvård togs bort. Olika justeringar har också skett för utlandssvenskar och utländska medborgare boende i Sverige. Sverige laborerade länge med ett begränsat medborgerligt förtroende.
Argumentationen mot kvinnlig rösträtt var kränkande och inskränkt.
Den har dock överlevt i mer försåtliga former. Syftet då var att bevara makten i ett fåtals händer. Många kvinnor idag känner igen upplägget, oviljan att dela makt, viljan att bevara och bevaka.
Lagar är en sak. Men attityder i samhället en annan. Väl värt att betänka en dag som denna.
Gå till toppen