Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Aktuella frågor

Debattinlägg: ”Sverige borde titta på Finland, det enda EU-land där hemlösheten har minskat.”

Hemlöshet innebär inte bara stora fysiska umbäranden, skriver Hans Swärd, professor i socialt arbete vid Lunds universitet, och Per Eriksson, tidigare rektor för universitetet.

Tammerfors. Finland har minskat antalet bostadslösa från 20 000 år 1987 till cirka 7 500 vid senaste kartläggningen som gjordes 2017, skriver Hans Swärd och Per Eriksson.Bild: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT
På 1930-talet var bostadsstandarden i Sverige bland de lägsta i Europa, fyra decennier senare var den bland de högsta. Den omfattande hemlösheten utrotades nästan när miljonprogrammet hade fullbordats. Miljonprogrammet, vars mål var att bygga en miljon bostäder på tio år, pågick åren 1965–1975 och minskade bostadsbristen radikalt.
Efteråt rådde balans mellan tillgång och efterfrågan på bostäder. Men sedan gick något fel. Enligt Boverket råder det idag bostadsbrist i 243 av Sveriges 290 kommuner. Störst är bristen på hyresrätter, framförallt mindre lägenheter med rimliga hyror. I samband med att bostadsbristen har ökat, har hemlöshetstalen stigit.
I Sverige gjordes den första nationella kartläggningen av hemlöshet 1993. Sedan dess har den upprepats vart sjätte år i form av en tvärsnittsräkning som kartlagt antalet hemlösa under en mätvecka på våren.
Gruppen hemlösa har förändrats och är nu mer sammansatt. När de första mätningarna gjordes bestod gruppen huvudsakligen av medelålders män som ofta var missbrukare eller hade psykiska problem. Idag har de flesta hemlösa inga andra problem än att de inte får tag på någon bostad. De blir inte godkända som hyresgäster därför att de inte kan uppvisa referenser på att de har jobb eller andra inkomster.
År 1993 fanns 9 903 hemlösa. Därefter har de ökat fram till den senaste kartläggningen som gjordes i fjol då 33 250 personer var hemlösa under en mätvecka.
Kartläggningen från 2017 visar att cirka 10 500–15 000 barn kan ha befunnit sig i någon form av hemlöshet under mätveckan. Ytterligare 3 600–7 300 barn hade föräldrar som var hemlösa.
Danmark, som använder ungefär samma undersökningsteknik som Sverige, hade 2017 totalt 6 646 personer i hemlöshet. I Norge, som använder en lite annorlunda definition av hemlöshet, har antalet varit relativt konstant sedan den första kartläggningen 1997, mellan 5 000 och 6 500 bostads-/hemlösa. I Finland fanns 2017 sammanlagt 7 112 hemlösa, de flesta i Helsingfors. Finland är det enda EU-land där hemlösheten har minskat.
Det är svårt att göra detaljerade jämförelser länder emellan. Definitioner och undersökningsteknik skiljer sig åt, men tendenserna är tydliga. Sverige sticker ut på ett negativt sätt i den nordiska statistiken.
Rätten till bostad finns uttryckligen både i regeringsformen, socialtjänstlagen, artikel 25 i FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna, samt i den reviderade europeiska sociala stadgan, artikel 31.
I juni i år röstade dessutom Sveriges riksdag för regeringens förslag att göra FN:s konvention om barnets rättigheter till svensk lag. Enligt konventionen har varje barn rätt till skälig levnadsstandard, en bostad, kläder, mat och rent vatten.
Hemlöshet innebär inte bara stora fysiska umbäranden och orsakar stor oro, utan också ett inre mentalt tillstånd av att inte känna sig äkta, hel och autentisk, visar all forskning. Särskilt problematiskt är det för barn att växa upp i hemlöshet.
Den svenska bostadspolitiken genomgick genomgripande förändringar i början av 1990-talet. Bostadsmarknaden avreglerades och marknadsanpassades. Bostadsbyggandet har inte skett i takt med befolkningsökningen. Konsekvensen är att socialtjänsten får stå för många av bostäderna. Socialtjänsten hyr bostäder som sedan hyrs ut med specialkontrakt till dem som inte kan få egna kontrakt.
Idag är skillnaderna stora mellan olika kommuner när det gäller antalet hemlösa per 10 000 invånare. Sverige borde titta på Finland som lyft frågan om bostäder och hemlöshetfrån kommunerna till Miljöministeriet som konsekvent arbetar med ett nationellt bostadslöshetsprogram. Finland har minskat antalet bostadslösa från 20 000 år 1987 till cirka 7 500 vid senaste kartläggningen som gjordes 2017.
Som en del i framgångskonceptet ingår byggandet av bostäder och Bostad Först som nationell strategi, det vill säga att även människor med sociala eller andra problem, utan särskilda krav men med socialt stöd, ska kunna få eget kontrakt och långsiktiga boendelösningar.

Hans Swärd

Per Eriksson

Hans Swärd är professor i socialt arbete vid Lunds universitet och forskar om fattigdom, hemlöshet och sociala problem.
Per Eriksson är professor vid Lunds universitet och tidigare rektor för universitetet. Han har också varit generaldirektör för Vinnova.
Gå till toppen