Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Heidi Avellan: Svettigt slit för e-tomtesäck.

E-handeln slår nya rekord i år igen, inte minst nu till jul. Mer än var tredje julklapp köps över nätet. Men vem packar den här tomtesäcken?

Tomten och snälla barn.Bild: JIM BECKEL+JIM BECKEL
Tillbaka till skolan nu, plugga, bli något, annars hamnar du här. Kollegan på bageriet där jag sommarjobbade som tonåring var sammanbitet övertygande. Hon hade själv haft andra drömmar, en gång. Nu började hennes arbetsdag klockan fem på morgonen året om, inte bara de där ljusa sommarveckorna då jag trampade genom en sovande stad medan kroppen vaknade. Och hon hade inget annat i sikte före pensionen – som jag senare insett låg mycket längre borta än jag trodde den gången. För hon var inte gammal, bara sliten.
Men hon kunde vara lugn, brödjobbet där lockade verkligen inte.
Ändå hade jag prövat på värre, sommaren innan, på ett industriellt storbageri. Mardrömskommenderingen var munkrummet: att fånga upp ringar på ett spett sekunderna efter att de kommit upp ur den heta frityroljan eller plocka varma munkar och injicera sylten. Det var hett, det var osigt, och de tunna vita bomullsvantarna skyddade inte särskilt väl. Tyngst av allt var att göra rulltårtor; den arm som i en timme brett ut hård smörkräm värkte resten av dagen.
Den sortens jobb automatiseras, saknade av få. Fast samtidigt:
Var hittar den som inte har studerat jobb, den som inte gått ut gymnasiet, den som inte talar svenska? I en tid då också välutbildade unga riskerar att hamna i det arbetsmarknadens utanförskap som kallas prekariatet, bland projektjobb och tillfälliga påhopp utan anställningstrygghet har den som saknar formell utbildning det svårt.
Förmodligen finns det fortfarande något enkelt jobb på storbageri och andra platser där artificiell intelligens och robotar inte helt tagit över ännu. Men i regel verkar kravet vara att alla ska kunna hantera en dator.
I handeln tar kunderna över själva vid kassan – eller e-handlar. Bekvämt, men vem betalar priset?
Bakom begreppet just in time blir jobben nu snabbt fler.
Lagerjobben är en del av den logistikkedja som blixtsnabbt ska leverera paketen till kundens dörr. New York Times avslöjade tidigare i höst arbetsförhållanden på XPO Logistics, en tämligen anonym snabbväxande jätte med 90 000 anställda främst i Nordamerika och Europa, som levererar för jättar som Verizon, Nike och Disney över hela världen. Här visades arbetsplatsinteriörer som inte borde vara möjliga år 2018. Eller i ett företag som presenterar sina värderingar så här: ”Vi tar hand om varandra så att alla kan vara sitt bästa jag på jobbet varje dag.”
Fokus i rapporteringen låg på anmärkningsvärt många missfall som kopplades till tunga lyft, något som XPO först viftade bort, men efter massiv politikerpress till slut tog till sig. Löftet blev då att gravida anställda skulle få fler pauser, hjälp med att lyfta och möjlighet att byta arbetsuppgifter under graviditeten.
I New York Times ambitiösa nyhetspodd The Daily (26/11) intervjuas den tidigare anställda lagerarbetaren Tasha Murrell, som slutade sedan hon fått missfall – och fått nog. Sedan dess ägnar hon sig åt att förbättra arbetssituationen för alla.
Hon beskriver långa arbetsdagar på ett lager i Memphis; högt tempo utan pauser vid ett löpande band i en fönsterlös byggnad där inomhustemperaturen kunde vara bortåt 40 grader. De som jobbar långa pass utan pauser blir yra och trötta, svimmar av ren utmattning.
Riktigt vidrig är scenen där en kvinna faller ihop, uppenbarligen av hjärtstopp, slår i huvudet och blir liggande. Hon dör på jobbet och kroppen får ligga kvar i flera timmar, omringad av orange plastkoner, mitt bland dem som fortsätter packa leveranser.
”Kunderna vill ju fortfarande ha sin telefon”, suckar Tasha Murrell, uppgivet och upprört.
Hon har inte svårt att beskriva det jobb hon nu lämnat: ”moderna tiders slaveri”.
I Sverige har orderplockare och lagermedarbetare självklart reglerade förhållanden. Ett nytt lager och e-handelsavtal börjar gälla vid årsskiftet, enligt Handelsanställdas förbund.
Men e-handel är ju till sin natur gränsöverskridande. Minns förra julens stora snackis om paketen från Kina som låg och drällde utomhus på Arlanda: 200 000 försändelser per dag tog Postnord på sängen när önskelistorna gick till tomten på Wish och Alibaba.
Frågan är hur nissarna som packade de paketen hade det på jobbet.
Så här dagarna före jul pågår en diskussion hemma kring köksbordet om arbetsfördelning. Inte om kvinnor och män och vem som skickar julkorten eller klär granen, utan om tomten. De klapplängtande barnen tror sig veta att tomten jobbar en dag, en lång, men bara en. Medan tomtenissarna sliter hela året, både tillverkar leksakerna och slår in dem.
Tomtens persona går att diskutera, men dessa nissars arbetsbörda är reell och tuff. Också i dessa e-handelstider.
Så ska vi inte shoppa? Inte ge julklappar? Inte beställa grejer?
Självklart kan vi det, givmildheten är viktig och vacker. Men det behöver göras med eftertanke, inte bara konsumtionshysteriskt.
Också nu gäller att om ett erbjudande är för bra för att vara sant så är det förmodligen inte sant; om en vara eller tjänst är väldigt billig så betyder det i regel att någon inte fått rimligt betalt för sitt jobb. Gissningsvis då den som satte ihop mobilen eller den som såg till att den hamnade i tomtens säck.
Gå till toppen