Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Tuppen Wästberg visste att loppet var kört

Men en sak hade han kvar att göra på gården.

Före detta ständige storbonden Olsson hade schappat redan för ett par dagar sedan. Han var inte dummare än att han förstod varthän det barkade så han packade ner sin dator och några av sina älsklingsoveraller och bara åkte iväg.
De yra hönsen hade också gett sig av för egen maskin, och ärligt talat hade de ju aldrig gjort så mycket väsen av sig.
Kvar var Tuppen Wästberg och Knorrace. Wästberg visste också att loppet var kört, men han var ovillig att ge sig utan strid. Han hade försökt att snärja tigern men utan framgång. Ranelid var långsint, han glömde aldrig, och faktum var ju att Wästberg stått stadigt vid Knorrace sida under en längre tid. Fortfarande var det där hans lojalitet låg och eftersom Ranelid var världsbäst på att läsa tankar var tigern högst medveten om det.
– Du har straffat ut dig, vi har ingenting mer att säga varandra. Seså, bara sprätt iväg nu, sa Ranelid och fortsatte:
– Kärleken ligger nu i en farkost som rör sig mellan ditt öga och ditt hjärta i världens längsta och kortaste resa.
Wästberg skakade uppgivet på tuppkammen åt den högtravande tigern och insåg att även om han skulle försöka hålla sig kvar på gården skulle Ranelid snacka honom sönder och samman.
– Jaja, jag ska ge mig av, suckade han.
Men först var det något han måste göra.
Bild: Anders Malmberg
Gå till toppen