Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

”Fru Danius lutade sig över bordet och nappade åt sig en bit av skinkan”

Det är ju ändå 2018, kom ihåg det.

Det var en liten och kompakt julafton. De Tre Vise Hennen satt till bords med tigern Ranelid och sengångaren Lugn. De var alla nu såpass domesticerade att de faktiskt kunde sitta vid ett matbord, och äta med kniv och gaffel.
Fru Danius lutade sig över bordet och nappade åt sig en bit av skinkan, lade den på en skiva smörat vörtbröd och tog ett rejält bett. Hon sa:
– Mmmm. Det var ändå ett bra beslut vi tog, vårt första gemensamma.
De tuggade andaktsfullt under tystnad en stund. Till slut var det Herr Ranelid som inte kunde hålla sig längre.
– Verkligen utsökt. Jag tror inte ens att Knorrace präktiga skinkor hade kunnat bli såhär goda och saftiga.
De andra hummade instämmande. Det var nämligen så att de hade sansat sig – det var ju ändå 2018 och inte alls självklart att skinkan måste vara av kött. Det var tvärtom en fördel om den inte var det. Så de hade kört Knorrace på porten och istället tillagat en skinka av sojakött som visat sig vara delikat.
Danius blev plötsligt extra allvarlig, harklade sig och höll ett litet tal:
– Vänner. Ät och drick nu gott, i lugn och ro. Vi har en gård som behöver…tja, en omstart. Vi står inför komplicerade rekryteringsprocesser och det kommande året blir arbetsamt. God jul och skål!
Bild: Anna Ottosson
Gå till toppen