Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Michael Tapper: You: Romantisk stalker bland New Yorks bokhyllor

"En underhållande samtidssatir i högt tempo som ofta får åskådaren att famla efter skämskudden". Michael Tapper ser Netflix-serien om en manlig bokhandelsföreståndare som blir besatt av en kvinnlig författare.

Penn Badgley.Bild: Netflix

You

TV-SERIE. DRAMA/THRILLER. USA, 2018. Regi: Marcos Siega, Lee Toland Krieger med flera. Med: Penn Badgley, Elizabeth Lail, Luca Padovan, Shay Mitchell. Längd. 0.40–0.50/avsnitt. Tv-serie i tio avsnitt på Netflix.

Det börjar med ett sött möte i New York-bokhandeln mellan föreståndaren Joe (Penn Badgley) och aspirerande författaren Beck (Elizabeth Lail). Vid kändisbokhyllan, mellan F och K, förenas de tu litteraturälskarna i självbelåtet smaksnobberi och förakt för den breda läsekretsens förfall till Dan Brown. I en romcom för lagombildad medelklass hade scenariot gått som på räls mot ett myslyckligt slut med bokklubb, hund och en glasögonprydd käck liten unge med näsan i något av William Shakespeare eller Joyce Carol Oates.
Men bara sekunder in i handlingen förstår vi att den här kärleken är dömd att gå käpprätt åt helvete. För Joe har hittat sin drömprinsessa, och han tänker rädda henne från sig själv. Vare sig hon vill det eller inte.
Caroline Kepners roman ”You” – i svensk översättning: ”Du” – har likheter till såväl Bret Easton Ellis ”American Psycho” som Stephen Kings ”Lida”. Huvudpersonen en opålitlig manlig berättare så hängiven sina perversa stalkerfantasier att gränsen mellan dröm eller verklighet grumlas. Särskilt som han lite väl enkelt kommer undan med det mesta, inklusive mord.
Men ”You” handlar också, som hos King, om en författares möte med sin musa, fast med omkastade könsroller och berättarperspektiv. Efterhand blir dessutom de moraliska gränserna oklara mellan förövare och offer, god och ond. Och vem är egentligen vems fiktion?
Beck är visserligen Joes hela värld och allt, till den grad att han för en tid tar rollen som den sexuellt harmlöse kompisen. Men är inte Joe i sin tur allt det Beck har önskat sig i en kärleksförbindelse? Litterärt bildad. Romantisk. Förstående. Den som verkligen ser henne med alla fel och brister. Faderligt vårdande och ständigt beredd på att med vilka medel som helst undanröja de som utnyttjar och skadar henne, de som står i vägen för hennes författarskap. Kort sagt ett substitut för pappan hon skriver alla sina dikter och noveller om.
På så sätt höjer sig serien från metalitterära lekar till större existentiella frågor om könsroller, livsdrömmar, självbilder och ideal i en värld av medieproducerade fantasibubblor som vidgar glappet mellan vilka vi är och vilka vi vill vara till en avgrund. Eller som svenskättade Blythe (Hari Nef), Becks rival på universitetsskrivarkursen, säger i en av seriens många absurda oneliners: ”Sociala medier, det är som vårt nästa stora folkmord.”
En både bisarr och stötande jämförelse förstås, men den säger åtskilligt om millenniegenerationens neuroser. Och eftersom vi är i neurosernas huvudstad New York, Woody Allens psykoterapeutiska jaktmarker, får ångesten skyskrapornas storlek. Det ser vi en provkarta på i vänkretsen kring Beck.
Shay Mitchell, till vänster, och Elizabeth Lail, till höger, som den aspirerande författaren Beck.Bild: Netflix
Förutom att parodiera dagens intellektuella devalvering – gårdagens litterära salonger i blaskig nutidstappning – är Becks bitchiga vänkrets en samling rika men olyckliga unga kvinnor som alla vill ge sken av att förkroppsliga den amerikanska drömmen. När multimiljonärsdottern Peach (Shay Mitchell) får syn på Becks senaste bokinköp, Paula Foxs roman ”Desperate characters” (i svensk översättning: ”Förtvivlade människor”), rasar hon om att det är ”dålig iscensättning”. Vill Beck framstå som desperat? undrar Peach och menar misslyckad. Själv fejkar Peach både sjukdomar och självmord i för att få uppmärksamhet, särskilt från Beck. Men desperat, det är sånt som andra är.
”You” är en underhållande samtidssatir i högt tempo som ofta får åskådaren att famla efter skämskudden. Bitvis blir den misantropiska undertexten väl lättköpt, och den cyniska finalen – såvida serien följer romanen – pockar på en sensmoral som bor granne med romcom, den om att försonas med världen och sina brister och varats olidliga lätthet.
"You" har premiär på Netflix på Juldagen. Recensionen baserar sig på förhandsvisningar av de fem första avsnitten.
Gå till toppen