Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Skruvat om wahhabism och serbisk fascism

Pappan i Amir Osmančevićs roman tvingas välja – ska han ta ansvar över sönerna?

Bild: Faik Gotovuša

Amir Osmančević.

BOKEN. Bedrövelser. Översättning Djordje Zarkovic. Gavrilo förlag.

Mirza är en man i femtioårsåldern som plötsligt får för sig att han ska återvända till Bosnien. Insikten kommer från ingenstans och växer till en irriterande fix idé. Varför skulle han göra det, egentligen? Hans liv i Sverige är ju så välordnat. Han jobbar på bibliotek, hans fru Senada är sjuksköterska, och deras son Fuad tar studenten med toppbetyg och börjar därefter studera fysik i Köpenhamn.
Snart visar det sig dock att Fuads utväxta skägg inte handlar om att han vill se ut som en intellektuell, utan att han har radikaliserats till wahhabist, och snart dömer han ut sin pappas rökande och drickande som ”haram”.
Det sätter igång en rad händelser i Amir Osmancevics absurdistiska roman ”Bedrövelser”. Osmancevic, som själv flydde från Bosnien till Sverige på 1990-talet, är bosatt i Malmö. Han har skrivit en handfull böcker, varav ”Bedrövelser” är den första som översätts till svenska.
Det är en härligt skruvad liten roman, där varje mening dryper av svart humor. Den livströtte och svartsynte Mirza, med en syrlighet ständigt på tungan, svarar på sonens förvandling med överlägset förakt och drar sig undan till sitt rum, där han hinkar vodka och lyssnar på The Doors: ”Mitt rum var som en sekulär stat och resten av lägenheten som Iran efter Khomeinis återkomst.”
När hans fru kapitulerar och börjar klä sig i slöja ger han upp och flyttar tillbaka till Bosnien. Och där kommer hans förflutna, för att uttrycka det milt, ikapp honom när det visar sig att han har ytterligare en son – som är serbisk fascist. Ska han steppa upp som pappa eller följa impulsen att fly allt ansvar?
Det saknas som synes inte dråpligheter i den här berättelsen, men de svarta stråken ser till att det sällan kantrar över i ren slapstick. Och i botten finns en allvarligare kärna som handlar om tillhörighet och flykt, från krig och omsorgsarbete och ansvar.
Efter att ha läst ”Bedrövelser” hoppas jag att fler av Osmancevic romaner kläs i svensk språkdräkt.
Gå till toppen