Den 1 januari 2019 blir ett historiskt datum för Rumänien. Då blir landet för första gången ordförande för EU.

Det erbjuder Rumänien möjligheter att öka sitt inflytande över EU:s framtid, inte minst genom att Europaparlamentsvalet i maj infaller under det halvårslånga ordförandeskapet.

Den konflikt som pågår mellan Ukraina och Ryssland, nära Rumäniens – och därmed EU:s – östra gräns, behöver någon som kan medla. Genom sitt geografiska läge och genom sitt EU-ordförandeskap kan Rumänien spela en betydande roll i sammanhanget.EU:s nya samarbete kring en gemensam försvarspolitik, PESCO, kan också komma att påverkas av Rumäniens förhållande till konflikten mellan Ryssland och Ukraina.

Rumänien är EU:s sjunde största land sett till antalet invånare, ytmässigt det tionde största. Rumänien hade EU:s snabbast växande ekonomi 2017, med en ökning av BNP på 7,3 procent enligt Eurostat. Samma källa anger att arbetslösheten i Rumänien ligger på 4,3 procent under 2018, alltså på en lägre nivå än Sveriges. Siffrorna visar att Rumänien är ett land med stark tillväxt, något som skulle kunna medföra optimism och framtidstro. Men landets befolkning är bland de minst optimistiska i Europa. Det visar Eurobarometern, opinionsundersökningen som EU gör i unionens samtliga medlemsstater.

Rumänerna röstar med fötterna, många av dem lämnar landet. Nästan 5 mijioner rumäner bor utanför landet, de flesta inom EU. Genom att skicka hem pengar bidrar de på ett betydelsefullt sätt till statens ekonomi: under 2017 skickade rumäner bosatta i andra länder hem 4,3 miljader euro, enligt undersökningar gjorda av journalister i Rumänien.

De som stannar kvar i Rumänien har lågt förtroende för nationella institutioner som regering, parlament och domstolar.

Sedan 2017 har många människor i Rumänien gått ut på gatorna för att protestera mot den utbredda politiska korruptionen. Nu pågår den största protestvågen sedan kommunismens fall 1989.

Korruption ligger bakom den rådande politiska instabiliteten, som i värsta fall kan leda till att Rumänien står utan regering i början av sitt EU-ordförandeskap, en aldrig tidigare skådad situation inom unionen.

Efter valet 2016, som resulterade i en center-vänster koalitionsregering, har Rumänien haft fyra statsministrar. I början av 2018 föll Mihai Tudoses kabinett på grund av en ovanlig misstroendeomröstning i hans eget parti, Socialdemokraterna. Sedan dess har det pågått interna strider inom partiet. En maktkamp som kretsar kring Liviu Dragnea, den nuvarande partiledaren.

Dragnea borde ha varit statsminister, men har dömts för korruption och kan därför inte officiellt leda landet. Enligt rumänsk lag får inte personer som finns i brottsregister ha offentliga uppdrag. Istället har Dragnea nominerat Viorica Dancila som regeringschef. Dancila är visserligen Rumäniens första kvinnliga statsminister, men de flesta ser henne som Dragneas marionett.

Dancilas regering, har liksom tidigare regeringar, försökt förändra lagen så att korruptionsdömda politiker efter avtjänat straff åter kan få politiska uppdrag. Dessutom har den nuvarande regeringen avfärdat Enheten för korruptionsbekämpnings chef, åklagaren Laura Kovesi, med argumentet att myndigheter som arbetar mot korruption är "politiskt motiverade" och anklagat Kovesi för att bedriva "politisk häxjakt". Men den verkliga orsaken är att regeringen ansåg att Kovesi utgjorde ett hot för Dragnea och andra högt uppsatta politiker som skulle förlora sina maktpositioner om hennes arbete med att avslöja deras olagliga aktiviteter inte stoppades.

Liksom i andra stater i det gamla östblocket, inte minst Polen och Ungern, försöker Rumäniens regering kontrollera domstolarna politiskt. Det har lett till mycket hård kritik från EU:s institutioner, kommissionen och parlamentet.

Under november, alltså en månad innan ordförandeskapet börjar, uttryckte både Europakommissionen och Europaparlamentet oro över utvecklingen i Rumänien. Kommissionens vicepresident Frans Timmermans har sagt att den socialdemokratiska regeringen ifrågasatt och ibland till och med motverkat de framsteg som gjorts under de senaste tio åren.

Som tecken på de stora motsättningar som råder inom rumänsk politik och samhälle har Klaus Iohannis, landets president som representerar oppositionen, påpekat att Rumänien idag inte är redo för att ta över EU:s ordförandeskap. Jämfört med EU-standard underpresterar landet på alla områden och lever heller inte upp till de värderingar som krävs, menar Iohannis. Det är starka ord som minskar Rumäniens möjlighet att fungera som EU:s ledande röst det kommande halvåret.

Rumänien blev medlem i EU 2007 och har på alla sätt gynnats enormt av det. Den största utmaningen, och möjligheten, som EU:s ordförande är att vända den senaste negativa trendenoch kraftfullt säga ja till det samarbete som EU innebär.

Rumäniens regering måste prioritera landets långsiktiga intressen framför partipolitiska kortsiktiga vinster. Bara i ett europeiskt sammanhang kan Rumänien få en betydelse som motsvarar landets storlek och ekonomiska tillväxt. Då kan Rumänien också utgöra en positiv kraft i EU.

Anamaria Dutceac Segesten är universitetslektor i Europastudier vid Lunds universitet.