Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Lund

Om blivande ingenjörer får välja: inga höghastighetståg till Lund C

Hur resonerar framtidens infrastrukturproffs när de planerar järnväg? Vi träffade ett gäng ingenjörsstudenter som inte tror på kombinationen snabbtåg och gamla Lund C.

Julia Fredholm, Rina Sylejmani och Sibär Esmail visar upp sin plan för Ingemar Braathen.Bild: Ingemar D Kristiansen
Framför en skärm står Julia Fredholm, Rina Sylejmani och Sibär Esmail och finslipar detaljerna inför sin redovisning. De har valt att dra höghastighetstågsspår utanför Lund och lanserar den nya knutpunkten Bjällerup mellan Staffanstorp och Dalby, strax norr om Kyrkheddinge. Här sammanstrålar höghastighetståg, regiontåg och spårväg.
– En höghastighetsbana behöver en stor station, säger Julia Fredholm.
Lund C avfärdade de snabbt som alternativ.
– Det går inte att dra in det i centrala Lund och samhällen ska växa, säger Rina Sylejmani.
Deras tanke är istället att det kan växa fram ny bebyggelse vid en ny station utanför Lund.
– Höghastighetsbana i stan skulle ge snäva kurvor som inverkar på farten. Då blir det ett regiontåg och det vill vi inte ha, säger Sibär Esmail.
Ett annat problem är tåg som kör olika fort på samma spår.
– Höghastighetstågen kör ikapp de vanliga tågen, säger Julia Fredholm.
Det händer ungefär var sjunde mil, och varje gång måste regiontågen in på sidospår för att komma ur vägen. Annars blir det inga höghastighetståg i över 300 kilometer i timmen.
Kartan som utgör kursens övningsområde är väl tilltagen.
– Vi vill ge alla frihet eftersom det öppnar upp för nya idéer och tankegångar, säger Ingemar Braathen.
Kreativitet behövs, för det finns en lång rad aspekter att ta hänsyn till. Järnvägslagstiftning, miljölagstiftning, samhällsekonomisk kalkyl, anläggningskostnadskalkyl och bedömning av nyttor, effekter och konsekvenser är bara några av dem.
De blivande ingenjörerna på LTH har under en och en halv månad har de sökt lösningar för spårväg, regiontåg och höghastighetståg öster och norr om Lund. Studenterna är indelade i tolv grupper och det finns lika många förslag som grupper.
Längre fram ska dessa studenter stå för framtidens kommunikationslösningar.
– Det här är en generation som så småningom tar över ansvaret, säger Ingemar Braathen som är kursansvarig.
I vanliga fall, förutom i den här delkursen i planerings- och projekteringsmetodik för järnvägsanläggningar, ritar studenterna mest vägar.
– Att rita vägar skiljer sig mycket från järnvägar. Det är mycket slingrigare. Sedan är järnväg också extremt dyrt. Man får räkna med cirka 90 000 kronor per meter jämfört med väg som ligger på 17 000 kronor per meter, säger Julia Fredholm.
Lund är på sina håll 75 meter över havet och har en lutning som alla cyklister är väl bekanta med. Höjdskillnader underlättar inte vid dragning av järnvägslinjer.
En del av förslagen har tågräls på pelare, som höghastighetstågen i Kina. Det är en lösning som inte kräver stora bankar och skärningar i landskapet för rälsen.
För Lunds framväxt har järnvägen haft stor betydelse. Många är de orter som kanske inte funnits om det inte vore för järnvägen. Det är stora dyra projekt som måste vara långsiktiga. Likadant är det nu när Sverige står inför beslut om höghastighetståg.
Ingemar Braathen säger att 70 länder redan bygger höghastighetståg.
Är du rädd att Sverige missar tåget?
– Jag är rädd att vi lägger pengar på något som inte är framtidssäkrat. Det som byggs ska vara i minst hundra år.
Ingemar Braathen och Julia Fredholm diskuterar järnvägsplanering.Bild: Ingemar D Kristiansen
Gå till toppen